fredag 31 december 2010

Året 2010

Så här i slutet av året så känner jag ofta för att summera året som gått, och även så i år. Så då sökte jag länge och väl efter någon form av lista att fylla i, men hittade ingen som kändes rätt. Vissa känns hopplöst barnsliga, andra trista. Dessutom är mitt år mer än kortfattade svar på en rad töntiga frågor. Därför har jag fräckt nog stulit, ändrat och hittat på för att få min alldeles egna lista i en något annorlunda tappning. Enjoy! Och det är helt okej att sno konceptet om ni känner för, gärna får ni dock lägga in en fotnot om mig som tack. ;)
Bortsett från en, så är alla bilder mina egna, av den enkla anledningen att jag på måste begränsa mig på något sätt. Det här är naturligtvis inte allt som hänt 2010, men åtminstone ett litet skrap på ytan.
Året som gått: 2010

* Jag i början av året
Egobilder ger mig huvudvärk; Linn och jag på nyårsafton

* Årets spotify-reklam-plåga:
OMG med Usher

* Årets överraskning

* Årets skönaste röst:
Storm med Lifehouse

*Årets skönaste close-up

*Årets låt mina vänner hjärntvättade mig med:
Bag in da box - törstiga pojkar med DJ Tune feat. Orremannen

* Årets somrigaste bild

* Årets vaggvisa:
Heartstopper med Emiliana Torrini

*Årets resa som inte blev riktigt som planerat

* Årets "jag grät en flod över dig":
Can´t fight this feeling med REO Speedwagon
(dock inte på grund av texten...)

* Årets tillskott till mina närmaste vänner

* Årets sommarplåga:
Skaka rumpa med Sean Banan

*Årets nya crib

* Årets evergreen:
Irritationsmoment med Fronda

*Årets tillskott till gänget

* Årets "Hur kan jag ha missat honom?":
Forever angel med Axel Rudi Pell

* Årets hetaste outfit

* Årets spela-sönder-i-bilen:
18 and life med Skid Row

* Årets ljuvaste toner

* Årets låt jag hjärntvättat mina vänner med:
Toyfriend med David Guetta feat. Wynter Gordon

* Årets mysigaste resa inom Finland

* Årets "en gång till och jag börjar dunka huvudet i väggen":
oavgjort mellan Stereo love och We no speak americano

* Årets sötaste par

* Årets semesterminnen:
Still got the blues med Gary Moore

*Årets pensionärsresa

* Årets dans:
Waka waka med Shakira feat.Freshlyground

* Årets nära-döden-upplevelse

* Årets Marina:
Natteravn med Rasmus Seebach

* Årets förälskelse

* Årets skönaste:
Wanted dead or alive med Bon Jovi

* Årets aldrig igen

* Årets bil-karaoke-för-mig-själv:
Alejandro med Lady Gaga

* Årets mest stämningsfulla

* Årets minnen:
Cocaine med Nomy

* Och till sist, inte tidigare visat material...
Årets svettigaste semesterbild
Carlos bild

Fascinerande nog tycks de flesta vara sommarbilder, högst antagligen för att bilderna blir finare, det händer mer och människorna är fräschare... Nu tar jag natt, imorgon ska det jagas nyårsklänning! Vad jag ska göra med håret är redan på det klara: jag låter mina mer hårintresserade vänner fixa det.

In med det nya, ut med det gamla!

söndag 26 december 2010

Nyårslöften

Hur kommer det sig att man varje år inbillar sig att det kommande året ska man ta sig í kragen och göra saker annorlunda, när en hel livstid bevisar motsatsen? Slöfocken Matilda ska förvandlas till en motionerande ordningspolis. Det kommer knappast hända 2011 heller.

I övrigt ser jag fram emot 2011, jag hoppas på att ödets berg- och dalbana ska börja stiga igen. Lite mer glidande omkring på en räkmacka vore inte alldeles fel.

Men lite mera motion nästa år skadar nog inte, men jag tänker ändå inte surfa på hysterivågen utan därför att man mår bättre av att röra på sig lite nu som då. Det kunde bli mitt nyårslöfte; att göra de saker som gör mig glad och som jag mår bättre av. Såväl promenader som kaffestunder, galna utekvällar som simhallsbesök. Att dessutom leva i nuet vore inte heller så dumt.

Och något som för tillfället gör mig glad, är några charmiga citat och ordspråk jag hittat kring mat och livsstil. Några av de pärlor jag smurfat fram:

It was like going to bed with a bicycle
Anthony Burgess on sleeping with Yves St Laurent's models

I am in shape. Round is a shape

Some say the glass is half empty, some say the glass is half full,
I say, are you going to drink that?
Lisa Claymen
The only way to keep your health is to eat what you don't want, drink what you don't like, and do what you'd rather not.
Mark Twain

Eat right. Stay fit. Die anyway

Chocolate is cheaper than therapy and you don't need an appointment

I am not overweight, I am underheight - My weight is perfect for a man of 7'9" 
Victor Buono  

I can't understand why a stick-insect thin woman is desireable, - except maybe she doesn't cost as much to feed, since she doesn't eat anything except grass
Brian Marshall

Only Irish coffee provides in a single glass all four essential food groups:
alcohol, caffeine, sugar and fat.
Alex Levine

fredag 17 december 2010

I juletid

Efter sju timmar shopping är man ganska mör. Av någon underlig anledning kom jag hem med färre julklappar än planerat, men destu mera åt mig själv än tänkt. Men jag behövde faktist en klänning och några smycken! Nåja, det innebär bara fler julklappar att handla nästa vecka...

Det är en sån lättnad att ha nyåret på det klara! Nyårsplanerna som brukar vara en ren plåga, man vet inte vad man ska ta sig till förrän kvällen innan och alla vänner och bekanta tävlar om vem som har den häftigaste nyårsfesten på gång. Suck. Men i år slipper jag låtsas att det regnar när någon frågar, underbart!

Härmed sväljer jag min stolthet och riskerar ett magplask...

tisdag 14 december 2010

Dagen efter...

... lucia.
Plötsligt fick "ur askan in i elden" en helt ny innebörd.
Jag undrar hur detta ska sluta. Jag är så fruktansvärt trött på att vänta hela tiden.
Jag hoppas att jag får besök på fredag.
Men jag lär nog inte glömma lucia -10 i första taget.


Jag var stolt som en mor över min lucia och min favorittomte i Pedavoces luciatåg.


lördag 11 december 2010

Konsten att göra mycket lite

Eftersom min hjärna redan tagit jullov gör jag inget av det jag borde. Jag kunde jobba på min och Hannas sekvensplan i engelska. Jag kunde sluka litteratur inför Barn och skolstart - tenten. Men nej. Jag sitter och lyssnar på lite musik och förbered mig mentalt inför en trevlig kväll. Nästa anhalt är citymarket och deras nya alko. Behöver jag tillägga att jag ser fram emot de kommande veckorna? Slöfocksliv passar mig alldeles utmärkt, åtminstone tills jag tröttnar. Men nu bilen, duschen, finkläderna, förfesten, vinflaskan, glöggen och Mällen. Efter det? Det återstår att se...

Jag är lite småkär i Jason Wade, usch vilken fjortis jag är.
Men nog är han ögongodis, och hans röst gör mig knäsvag.


onsdag 1 december 2010

Glädjeämnen i vardagen

Min höstnedstämdhet börjar vända! Jag kan åter njuta av de små guldkorn som vardagen erbjuder.

Jag känner mig en smula fånig, men alla vita träd gör mig på gott humör. Varenda träd ser ut som om det blivit doppat i florsocker! Jag försöker föreviga hur vacker det är och hoppeligen dyker någon bild upp här så småningom. Det känns som att bo i ett julkort. På tal om det så är det dags att öppna första luckan i kalendern idag! Om jag hade en kalender det vill säga... Försöker sända mentala bilder av hur lycklig jag skulle vara med en Haribo-kalender till min mamma och hoppas hon förstår vinken.

Det finns få saker som känns så slagkraftigt som ett bra uttryck eller ordspråk och att stöta på ett på ett annar språk känns om möjligt ännu bättre. Vivere per mangiare, non mangiare per vivere. Det kommer säkert som en chock, men det är italienska. Fritt översatt betyder det: att leva för att äta, inte att äta för att leva. Den dag jag bygger ett hus ska det på sätt eller annat finnas med i inredningen i köket. I lägenheten tror jag att jag får nöja mig med att skriva det på min To remember-tavla.

torsdag 25 november 2010

In my head

Jag borde skriva på min praktikrapport...
Fy vad kallt här är! Var är min filt?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Undrar just om det finns något gott i kylskåpet?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Näpp. Popcorn skulle vara gott...
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Det går någon i trapphuset, undrar vem?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Månne det hänt något på facebook?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Nej. Gud så trist min blogg ser ut, kanske dags för lite förändring?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
#b1b7c3, nej usch! Jag ska aldrig börja designa hemsidor!
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Sådär, nu får den vara färdig. Vad är klockan?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Månne Miili ringer snart, jag vet inte om jag orkar simma mer ikväll
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Det var faktist ett tag sen jag åt popcorn
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Caaaaarrie, caaaaaaaarrie...
Jag borde skriva på min praktikrapport...
När börjar jag imorgon?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
8.15 och slutar 9.45, så jag hinner skriva färdigt imorgon...
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Om int Miili ringer snart, så poppar jag popcorn!

Jag borde skriva på min praktikrapport...
men istället skriver jag ett meningslöst inlägg på min uppiffade blogg

söndag 14 november 2010

Autumn wings

För någon vecka sen var jag på biblioteket och sökte efter material till min bildkonstportfolio. Lite material hittade jag, men jag hittade också en bok som hette Painting fairies in watercolour gjord av Paul Bryn Davies. Underbara bilder som till och med inspirerade mig som inte är speciellt förtjust att jobba med vattenfärg. Men eftersom det är lite knepigare att jobba med akryl i en hyreslägenhet då jag struntar i renlighet då jag skapar, så insåg jag att vattenfärger eller i det här fallet akvarellfärger är lämpligare. Jag lånade hem boken och nu har jag jobbat steg för steg med en bild som heter Autumn vings. Precis vad jag borde göra under praktiken, jovisst! Ikväll gjorde jag de allra sista finjusteringarna, efter kanske 20 timmars jobb.

Eftersom min scanner krånglar tog jag foton på både originalet, som åtminstone i boken är en A4, samt min version av bilden, som är en A3. Jag har skissat av den på fri hand och ändrade lite på armen eftersom hela vingen inte skulle rymts med annars. Det här är alltså inte ett försök att kopiera Paul Bryn Davies bild utan snarare en övning i att jobba med akvarellfärger och att göra min egen tolkning av hans bild.

Autumn wings - Paul Bryn Davies



Autumn wings - Matilda Ståhl

Kommentera gärna! 

söndag 31 oktober 2010

Bordesovabordesovabordesovabordesovaborde...

... intalar jag mig själv men uppenbarligen är jag ännu vaken. Imorgon är det november. Åtminstone en månad kvar av mörker med andra ord.

I brist på vettigare saker att göra började jag titta på bilder på facebook och snubblade över den här pärlan. Jag skulle offra en och annan kroppsdel för att få vara just där. Sommaren står i full blom men har ändå just börjat. Vi har packat bilen, och därmed underhållit Marinas familj en god stund. Snart styr vi kosan mot äventyret, med ny musik dunkandes ur högtalarna och vi lystrar till ljudet av: "pssschyyh; korkar första!".
Detta är livet och tyvärr tycks man inte förstå det förrän roadtripar är ett minne blott och alla löv blåst av träden. Varför bor man egentligen i ett land som enbart är riktigt beboeligt tre månader om året?


(Bilden är för övrigt ett lån från Marina, grazie!)



Fan för dig. Fan för att jag fortfarande...

fredag 29 oktober 2010

Matilda och skönhetsvården

Är helt slut efter en väldigt rolig men tung vecka, tänk så mycket energi lågstadiebarn har... Skönt med fredag! Efter skolan drack jag en kaffe på Antikrundan men mer social än så tänker jag inte vara ikväll. Nya tag imorgon.

Eftersom jag på sista tiden haft lite sämre hy än normalt surfade jag lite på sidor där folk delade med sig av sina bästa skönhetstips. Vissa tipsade om att borsta håret och tänderna, tänka sig! Det skulle jag aldrig kommit på av mig själv, jag ska börja genast. Skämt åsido, så fanns där ett och annat som jag skulle kunna tänka mig att pröva. Att dutta lime-/citronsaft på finnarna lät som en idé, tills jag prövade. Det sved. Vi får hoppas det hjälper. Ett annat tips som lät intressant var om man har svullna/hängiga ögonlock så skulle man låta iskallt vatten rinna på en sked och sedan hålla emot ögat. Kan fungera. Något som lät en smula galet däremot var att massera in hårbottnen med mjöl och sedan borsta för att håret skulle se renare ut. Jag ser framför mig en desperat Matilda som vaknat för sent och som har ett kilo vetemjöl på huvudet, men håret därunder är lika smutsigt som tidigare.

Men så fanns de där hurtbulle-tipsen. Sluta använda förkastliga produkter som puder och foundation, för att inte ens prata om läppomada... Drick en halv vattensäng varje dag, motionera minst en halvtimme varje dag (OBS! självklart utan smink, om granngubben får en hjärtinfarkt då han ser mitt surmulna men ack så naturliga anlete är det värt det, vad gör man inte för sina porers välmående?!) och så sova ordentligt naturligtvis. Åtminstone åtta timmar per natt och så ska man gå och lägga sig samma tid varje kväll, helst kl 21.00. Så stod det, jag överdriver inte ens... Så ska man med jämna mellanrum ta sig tid att bara rå om sig själv och sitt utseende. Gärna varannan helg sådär. Hela den helgen ska man tillbringa sittandes med gurka på ögonlocken , ansiktet insmörjt i kamomillsaft och händerna nedsjunka i skålar med välgörande oljor. Bara dricka vatten och te. Högst antagligen inte ens gott te, utan koffeinfritt-grässmakande-te. Helst ska du också fasta, simma omkring i avokado och gnugga tänderna med jordgubbar. Tänderna tycks inte ta in vitaminbomberna om man enbart tuggar dem...

Rent hypotetiskt, om man gör allt det ovanstående och blir vacker som en dag med skimmrande hy, så gör man väl det högst antagligen för att man tröttnat på att vara singel. Ursäkta om jag drar alla över en kam, men den dag jag börjar med sådant hokuspokus är jag något desperat. Men, när i hela friden ska man hinna med en pojkvän när dagarna är fullspäckade med ansiktstvätt, skönhetssömn och vattensörplande? Och, ännu mer osannolikt, man hittar en pojkvän som står ut med såna fasoner, vad är han då för en kar egentligen?

måndag 18 oktober 2010

Ännu ett meningslöst inlägg

Idag då höstlöven virvlade så vacker runt mig kände jag mig precis som Pocahontas. I övrigt såg jag inte mycket eftersom vinden också tog tag i mitt hår och föste det i ansiktet på mig. Om jag befunnit mig någon annanstans än vandrandes längs Skolhusgatan skulle jag förmodligen brustit ut i Colours of the wind. Sen insåg jag att likheterna med Pocahontas slutade just där, med löven och det mörka håret. Istället för en paddel höll jag en kaffemugg i handen och förvånansvärt nog brukar jag inte ha på mig någon beige-gul klänning med fransar till vardags. Någon Meeko eller Flit såg jag inte heller till. Om de inte förvandlats till Sanna och Emma som var ute på tobak. För att inte prata om John Smith som lyste med sin frånvaro!  Möjligtvis så har han i sin tur förvandlats till Hockeyfrillan Haagensen som jag stötte på i bildkonstsalen? Knappast. Eller så kanske jag inte hunnit så långt i berättelsen ännu. Vi får hoppas på det. På tal om frisyrer, John Smiths och inte Hannas, så kan jag inte låta bli att fundera på hur John Smiths hår skulle se ut i verkligheten. Den där mittbenan är det lite väl töntvarning på... 


För övrigt borde jag göra vettigare saker än att skriva flummiga inlägg, till exempel gå och lägga mig eller så åtminstone göra italienska-läxan. Helst av allt skulle jag vilja se på Paranormal activity som jag nu har förskaffat mig på mindre lagliga vägar. En del säger att den är skrattretande, andra att den är den mest skrämmande film de någonsin sett. Därför överväger jag om jag vågar se den ensam eller inte. Att vara lättskrämd eller att inte vara, det är frågan...

(Tack Google för lånet av bilden...)

torsdag 14 oktober 2010

Mormor

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om helgens bravader, men jag väljer att knipa käft... Och från himlen kommer det snöblandat regn. I oktober. Suck.
Det slår knut på min tunga då jag försöker uttala r:en i mormor. Som en vanlig dödlig österbottning säger jag istället mommo. Orsaken till denna mungymnastik är jag träffade henne igår. Jag vet inte om det plötsligt gått upp för henne att jag inte längre bor hemma. Hon frågade "men vad gör du där ensam i lägenheten om kvällarna?" visserligen med dialektalt uttal, men tankegången var densamma. När jag redogjort för de senaste veckornas kvällsliga aktiviteter och lovat att om jag mot förmodan kände mig mycket ensam och längtade hem, så skulle jag sätta mig i bilen och åka hem. Nöjd med det svaret gick hon vidare till huruvida jag äter ordentligt och om jag får i mig tillräckligt med näring. Jag påpekade att jag inte kommer att tyna bort i första taget, men att jag nog äter både i skolan och hemma om kvällarna. Hon vidareutvecklade näringsdelen med att tillägga att "då du inte äter riktigt kött". Jag påminde henne om att jag inte har ätit rött kött på snart sju år, med undantag för några sociala nödfall, och att jag fortsättningsvis inte tycker att det är gott. Som avslutning på vår konversation gav hon mig en ormbunke i en silverkruka. Krukan hade hon fått av någon och uttrycke finkänsligt att den nog passade bättre i min lägenhet än hemma hos henne. Blomman hade hon köpt för en euro på Minimani. Om tanken var att jag skulle gnaga på dess blad för näring, prata med den för sällskap eller helt enkelt ha den som prydnad vet jag inte. Mycket kan jag säga om min mormor, men nog älskar jag henne ändå och livet vore bra mycket tråkigare utan henne.


Mia nonna
(måste bara briljera lite med mina pyttesmå italienska kunskaper)

onsdag 6 oktober 2010

Skrattretande...

... kan jag bara säga, Matilda och mystiske mannen heter kvällens avsnitt. Första natten jag sover med säkerthetslåset på. Gonatt bönder!

söndag 3 oktober 2010

Drömmar om pyramider söndagen till ära

Ibland känns det lite ensamt i min inte så lilla lägenhet i stan. Dessutom är den väldigt ostädad och kylskåpet allt annat än välfyllt. Imorgon ska jag ta itu med allt det där, men en kväll då såväl gårdagens alkoholkonsumtion som lingonveckans första dag sätter sina spår så vill man inte se på allt som ska göras. Då är det ganska skönt att sova hemma hos föräldrarna en natt. Lite mysigt är det att vara mitt bland alla välbekanta ljud, men framförallt får det en att uppskatta lugnet i lägenheten.

Resan i samband med mammas 50-års dag är för övrigt bokad! Den 22.3 bär det av till Sharm El Sheikh, Egypten. Jag förälskade mig genast i ett av hotellen och lyckades uppenbarligen övertyga också resten av familjen. Första längre resan som hela familjen gör sedan 2005, få se hur detta ska sluta...

torsdag 30 september 2010

Universitetsstudier?

Har en lång dag i bagaget i typiskt PF-anda. Hälsade morgonen med ord som jag nu byter ut till "stormade orkaner" och "riv mina råsegel" i sann Kapten Haddock-stil. Jag var försenad och lägenhet svinkall, bara att dyka ner i kläderna som låg brevid sängen. Därefter gick jag bärsärkargång i jakten på mina nycklar. Inte i skålen på hallbordet, inte i jackfickan, inte på köksbordet. Slutligen hittade jag dem på tvättmaskinen tre minuter förrän lektionen började. Första lektionen diskuterade vi bl.a. inlärning och kom då osökt att tänka på uttrycket aldrig mer som man ofta tar till vid negativa upplevelser. Naturligtvis spann vi vidare på det ämnet och insåg att de flesta associerade uttrycket med fenomenet dagen-efter. Därpå följde en diskussion kring huvuvida det är värt att må som en kratta en dag för några timmars rus, ingen blev omvänd. Det är så arma dagars dyrt att underhålla sig nyktert. Därefter stod det föreläsning på våra scheman. Några få var engagerade i barns språkutveckling, Miili satt brevid mig och lackade naglarna. Själv gjorde jag italienska-läxan, ett knepigt språk det där. För att kunna prata om något måste du veta huruvida det är ett maskulint eller feminint substantiv. Till exempel, casa som betyder hus eller hem är ett feminint ord. Om jag då vill säga ett hus så blir det una casa, medan huset blir la casa. Italienskan har en hel uppsjö av småord...
Efter en snabblunch följde en övning i modersmål & litteratur. Vi lyssnade till högläsning, skrev dikter ur huvudpersonens synvinkel och avslutade med att skapa en staty med oss själva föreställandes känslor ur texten. Jag avslutade dagen med en valbar bildkonstkurs tillsammans med några utisar, så kursen går på engelska. Vi övade oss i så kallad blind drawing där resultatet inte är det viktiga utan att man verkligen iakttagit det man sett. Trött i skåpet blir man och en stor smula deprimerad då man ser slutprodukten...
Snart ska jag iväg till simhallen, Miili och Daniela lurade med mig. Men först ska jag dricka en kvällskaffe och äta en bulle, det vore ju skam på torra land om jag mot förmodan gick ner i vikt.

På lördag blir det pensionärsutflykt till IKEA, då de (förhoppningsvis) nya och fräscha prylarna är på plats och jag städat ska jag föreviga min lägenhet som den ser ut just nu så jag minns sen när jag är en gammal ungmö och fortfarande bor här om 55 år.

Om det inte vore för kaffe så hade jag inte haft någon identifierbar personlighet överhuvudtaget.
David Letterman


fredag 24 september 2010

I tusen regnpölars land

Ett stort tack till de högre makterna, äntligen en "ångra" knapp här på blogger! Många inlägg har gått en tidig död till mötes pga något ack så litet men fatalt misstag. Eftersom jag är ledig idag blir den här helgen något längre än normalt, men än så länge har jag inga spikade planer. Vi får helt enkelt ta det som det kommer. I mitt stilla sinne tänkte jag inleda min helg storslaget med klädtvättning, städning osv. Kanske till och med en skön promenad i sällskap av höstens vackra färger. Jag vaknade till ett mycket dystert Vasa, regn, regn och ännu mera regn. Vattendropparna smattrade mot fönsterrutan och jag gjorde det enda rätta; jag stängde av väckningen och somnade om. Men lite har jag åstadkommit, en tvättmaskin har jag tvättat och hängt upp och så rensade jag ut ett flertal plastburkar med suspekt innehåll ur kylskåpet.

Något som är aningens pinsamt att erkänna men som stör mig något oerhört är utsikten från mitt köksfönster. Det är något speciellt med att se årstiderna avlösa varande från samma plats år ut och år in medan man äter sitt morgonmål. Men det var hemma det, här i stan ser jag samma eländiga byggnad som är precis lika tråkig oavsett väder och vind. Om jag pressar mitt ansikte mot rutan ser jag på sin höjd några trädtoppar...
Men nu börjar kaffetanden värka, så nu är jag tvungen att lämna ett ganska meningslöst inlägg till förmån för mer primära behov.


tisdag 21 september 2010

I-landsproblem

Vänligen sluta skriv tvetydiga statusuppdateringar.
Du vet att jag är dum nog att hoppas.



Trollskogen på villan

18.09.2010


söndag 19 september 2010

Klockar är 04:53...

....regnet dansar på taken, endast Matilda är vaken

Ikväll botade jag min förkylning på finländskt vis; med alkohol. Ett bra beslut. Hur bra lär jag märka om några timmar då jag vaknar. Det är lite galet då man är enda singeln som är ute och gör bort sig med ett gäng upptagna brudar samt en av brudarnas pojkvän. Ännu mer galet blir det då man kommer så bra överens med pojkvännen i fråga att man gott kan sitta och konversera med honom. Jag kan ju inte skrika "Det är min bästa väns pojkvän, jag är nog singel!" åt varje stackars man som går förbi. Så fick Mimosa-utan-hämningar för sig att jag behövde lite hjälp på traven i mitt raggande. Vad hon ordagrant sa till sin bordskavaljer har jag ingen aning om, och det vill jag troligtvis inte veta heller. Hans röda kinder sa alldeles tillräckligt. Senare under natten flög fan i mig och en alldeles oskyldig flickstackare hamnade i kläm. Och fy farao så roligt det var! Nåja, att vara en smula bitchig är inte en lyx jag kostar på mig alltför ofta.


But she never could get drunk enough to get him off her mind

tisdag 14 september 2010

Stegring och sommarminnen

Karvsor den 11:e juli




Remind me why we decided this was for the best

söndag 12 september 2010

Kaffebloggen

Och mitt i vardagseländet, bland smutsiga tallrikar, obetalda räkningar och kanelbullar så kommer det. Inte ett svar på de svåra frågorna, utan ett gapskratt från själens djupaste skrymslen, så hjärtligt att det tvingar fram tårar.

lördag 11 september 2010

Lördagsfunderingar

Min mycket muntra far håller på att dra mig ner i sin höstbutterhet. Vilket knappast är ett ord. Som den glädjebringare han är sa han för någon dag sen: "ja sku bara vila sov ja nu... sov tills e blir 2011". Jag är snart benägen att hålla med. Finland är kallt och eländigt och min ekonomiska situation tillåter inga utsvävningar som en tredje södernresa för iår. Värmeljus får bli lösningen på det problemet. Och i takt med att visaren på termometern sjunker, dalar också min entusiasm över att vara singel. Alla snygga män i Vasa stad med omnejd har försvunnit spårlöst. För att inte prata om det usliga modet! Samtliga kläder tycks enbart finnas i två färger; musgrå och puderrosa. Med puffärm. Det finns egentligen enbart tre färger jag inte klarar av; beige, musgrå och puderrosa. Dessutom ser jag ut som ett åkerspöke i puffärm. Och så alla dessa skogshuggarskjortor! Visst, de är sköna att sjunka in i på måndagmorgon, men eftersom jag vill känna mig het på dansgolvet ikväll, då är det INTE en skogshuggarskjorta jag vill ha på mig. Jag efterlyser klara färger, modeller för folk som har lite former och naturligtvis, utan puffärmar. Första gången jag överhuvudtaget skriver om kläder här på bloggen, då är det dåligt ställt. Men det finns hopp, för snart kommer Mark Levengoods senaste bok till mig på posten! September månads föreläsningar är räddade.

Men nu får jag ta och gaska upp mig, ingenting blir bättre av att jag sitter här och suckar. För ikväll ska jag ha roligt, om jag så ska ha det i skogshuggarskjorta!

fredag 3 september 2010

Efter regn kommer solsken. Sen blir det i regel hagel.

Så var skolan i full rulle igen, men motivationen lyser med sin frånvaro. Som mina förstående föräldrar påpekade när jag delgav mina hjärtesorger; "men då har du ju all tid i världen att fokusera på skolarbete den här hösten". Det är tur man har vänner, blåsiga fredagskvällar är som gjorda för att sitta inne i värmen, trycka i sig massor av onyttigheter och se på skräckfilm. Kvällen till ära har jag, Marina och Daniela sett på The children, som var obehagligare än namnet låter påskina. Som de lättskrämda höns vi är hade vi kuddarna framme som skydd och ropade "Nej nej nej, gå int dit!" i kör. Imorgon ska vi äntligen fira min och Linns födelsedagar, hoppas det blir en minnesvärd kväll!
I min famn ligger nu Marinas present, som de sentimentala fåntrattar vi är har vi inlett en tradition med någon form av minnesalbum till speciella födelsedagar. Det exakta innehållet tänker jag inte återge, är ni lyckligt lottade så får ni kanske kika i det någon gång. Däremot kan jag meddela att albumet bl.a. innehåller ett antal citat av min och Marinas inspirationskälla här i livet; Mark Levengood, kombinerat med mindre lyckade bilder av mig.

"Är man från Finland är man inte byggd för att sitta i lotusställning. ...vila i evigheten får jag väl i graven, och då kan de, om de fortfarande tycker det är viktigt, vika ihop mig i lotusställning."

Snälla Mark Levengood, om du av någon outgrundlig anledning googlat ditt eget namn och hamnat på min arma blogg, skriv fler böcker! De du redan skrivit har räddat många dötrista föreläsningar.

Och tack Marina för alla gapskratt!

söndag 29 augusti 2010

Villaavslutning

Årets villaavslutning blev väl som jag innerst inne visste att den skulle bli, men jag valde att hoppas. Som jag alltid gör. På med de positiva glasögonen och så tar jag språnget ut i det okända. Bildligt talat naturligtvis, jag är alldeles för höjdrädd för några riktiga språng. Trots vissa incidenter så hade jag ändå stundtals väldigt trevligt.

En sommar går förbi, den är alltid lika kort
den är drömmen om allt man kunnat vinna
Du kommer kanske nångång, förr´n skymmningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma

Det känns som om ingen sångare är Tove Janssons ord värdig, så här får ni en instrumental version. http://www.youtube.com/watch?v=wZSCsFK82VQ

fredag 27 augusti 2010

Will be continued

Känner mig som väldigt trist och urgammal. Kaffe på stan med Marina, Mimosa och lilla Liam som växer så det knakar! Jag inhandlade inga partytoppar eller krogklänningar, nej nej. Nya snustorra Matilda köpte en kofta, ett par jeans och en kalender. Därefter sökte jag mig till mitt barndomshem, som jag numera kan säga eftersom jag flyttade hemifrån för några veckor sen. Visade upp mina nya inköp, mina boyfriend-jeans lockade inte fram några applåder direkt. Hmph, pärlor åt svin... Sökte mig sedan till min egen lya, diskade och började på med att skriva in mina lektioner i kalendern tills jag insåg att det är fredag kväll. Jag är bara för tråkig då alla mina vänner är tråkiga och jobbar, sitter hemma och pyser eller friar. Så, därför ska jag istället fortsätta på godnatt-sagan om flickornas framfart i Mallorca. Imorgon blir det dock andra bullar, att fira villaavslutning på Jonttis villa. Skönt att vi sist och slutligen hittade en villa att fira den på!

Lördagen den 14:e augusti

Cause we are so damn hot!
Den första egentliga dagen på Mallorca. Vi samlade ihop styrkorna och det bar av till Magaluf. Där försökte vi hitta de krogar vi planerade att besöka under kvällen men blev trötta och tog oss en drink i skuggan. Kan det bli mer semester än så? När vi ansåg att vi på ett ungefär visste var vi skulle börja leta oss fram senare under kvällen återvände vi till Palma nova där vi tillbringade eftermiddagen vid poolen.



H, M & D @ Beach club Magalluf


Vi började med att ta någon kopp på balkongen, gick längs strandpromenaden tills vi hittade den restaurang som senare skulle bli vårt favoritställe. Oerhört god mat, charmig personal, högklassig livemusik och med utsikt över den upplysta viken. Allt detta avnjöt vi med ett glas vitt vin, eller två. Inte störde det oss nämnvärt att vi var de enda kunderna under 50. När vi tjafsade med svensken slog Miili än en gång huvudet på spiken och uttrycket "hållet" myntades. Väl tillbaka på just hållet fortsatte vi bygga på en bra grund inför kvällen och nu var det Hannas tur att visa framfötterna, hon var den första att prova på det vi döpte till att balkongragga. Därmed stiftade vi bekantskap med en kufisk norrman.



Brudarna på utgång i Magaluf

Så bar det då av till Magaluf, Hanna och Daniela bekantade sig med några fransmän och vi besökte två måst:en; Grabbarna Grus beach club och Den glade viking. Vi blev inte riktigt övertygade, GG kändes väldigt svenskt (hemska öde) och Den glade viking var lite av en besvikelse eftersom det inte var likadant som på Teneriffa. Personalen var mer hög på sig själv och lokalen i sig var inte lika angenäm. Vi besökte också något som jag tror att hette Alex´eller något motsvarande där vi träffade både Jones from london och hans håriga bakdel. Det var inte mycket att beskåda... Under småtimmarna tappade jag och Hanna tålamodet på de evinnerliga inkastarna och påpekade för en av dem att deras shottar var världelösa och blaskiga. Vilket ledde till att vi fick någon starkare form av shot än den vanliga schnappsen, vilket ingen av oss egentligen var i behov av. Sent om sider kom vi oss ändå hem vid olika tidpunkter.

Söndagen den 15:e augusti
Burana; skrek mitt arma huvud efter då jag vaknade. Vi försökte oss tappert på att sola, men huvudvärken satte stop för det. Vätskebrist+gassande sol är ingen hit direkt. Den dagen levde vi som enligt skalman-principen; att äta och sova. Vi hade en omröstning och den kvällen blev det ingen utgång, däremot åt vi kinesiskt och tog oss en glass på det.



Måndagen den 16:e augusti



För första gången under resan besökte vi stranden på riktigt och lyxade till det med solstolar. Det gjorde vi inte om, jag säger bara money for nothing... För vissa av tjejerna så var det första gången de simmade i medelhavet. För underhållningen stod en spansk Tommy Körberg-wannabe, konstigt nog verkade det bara vara vi som såg den uppenbara likheten. Där utspelade sig också följande varma dialog:

Marina: Tilda, ge hit ett nöt!
T: Di e redan slut...
M: Men va fan Tilda?!
T: Int köper ja dyra nötter för att du ska kun ät upp di!
Man kan inte konstatera annat än att det är skönt att man har vänner som man kan säga sitt hjärtas mening utan att personen i fråga tar illa upp. När vi några timmar senare ansåg att vi åtminstone fått lite valuta för pengarna, återvände vi till hotellet. Där återhämtade vi oss och började än en gång att ta några koppar. Den kvällen återvände vi till vår favoritrestaurang som jag tror att hette Dianas eller något liknande. Återigen sökte vi oss in till Magaluf och provade på nattlivet där, men tänkte vi skulle prova på nattlivet i Palma nova istället så vi återvände.


Brudarna och vår svenska vän utanför Banana Joe´s

Förbittrade insåg vi att krogarna stängt klockan fyra och gick med arga steg mot hotellet. Utanför nattmatsstället träffade vi ett gäng italienare vi försökte kommunicera med. Vem som tog kontakt med vem är lite suddigt, men så småningom bestämde vi oss för att efterfesta med dem. Eftersom Marina och Daniela hade varsinn älskling här hemma sökte de sig till hotellet, men jag, Hanna och Miili stiftade närmare bekantskap med italienarna på stranden.




IL MIO NUOVO AMICO DALL` ITALIA
som borde betyda "Min nya vän från Italien"
om herremannen på bilden inte grundlurat mig
Bilden är för övrigt en av italienarnas

torsdag 26 augusti 2010

Mallorcaminnen

Så underbart det känns att vara hemma igen, 10 plusgrader och regnet det bara öser ner. Jag har mindre än en vecka kvar tills skolan börjar och jag får ingenting gjort. Min tid fördelar jag jämt mellan att sova, prata strunt med mina vänner, fördriva tid genom facebook/TV/smöriga romaner och att önska att jag vore någon annanstans. Printade dessutom ut mitt schema för de kommande veckorna, ingen upplyftande information. Sena tisdagar och tidiga onsdagar, bådar gott för kommande Ollis-tisdagar.

Bara för att jag ska klamra mig fast vid tanken på sol, värme, palmer och söta drinkar ännu en stund så ska jag nu redogöra för Mallorca-vistelsen. Några längre romaner orkar ingen läsa, så jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt. Likaså ska jag försöka begränsa de bilder jag laddar upp, ingen vill se 100 close-ups med Marina... Samt försöka ladda upp andra bilder än de som redan finns på facebook. De konstiga fraser som dyker upp under vägen är förmodligen interna skämt och ska inte förstås av vanligt hederligt folk.

Torsdagen den 12 augusti

Så påbörjade vi vår evighetslånga resa. Tåg från Vasa till Helsingfors, där vi naturligtvis började resan med att ta ett glas med valfritt alkoholhaltigt innehåll för att fira vår avfärd. I samband med att tröttheten började infinna sig så nådde vår humor nya nivåer. Allt var hysteriskt roligt, speciellt då Miili briljerade med sina finskakunskaper; "Ei karpalo".

Något vilsna, barfotade resenärer på tågbytet i Seinäjoki
Därefter var det dags för busstransport till flygplatsen, väl framme letade vi reda på var vi skulle checka in fem timmar senare och sökte därefter upp ett lämpligt ställe för att stilla vår hunger. Vi var mäkta imponerade över att vi tagit oss så långt på vägen så smärtfritt. Nästa projekt blev att hitta en bänk att sova en stund på.

Fredagen den 13 augusti

Egentligen började fredagen enligt klockan nån gång halvvägs under tidigare inlägg, men för att vi ska få någon form av struktur på mitt svammel börjar jag nästa dag med när jag stigit upp. Om vi överdriver en smula sov jag en timme på bänken, med ett öga vaktandes min kappsäck. Vår sista medlem, Daniela, joinade oss när det var dags att checka in. Hennes födelsedag till ära prydde vi våra huvuden med diadem och fröken själv fick dessutom en glittrande bastkjol och en stor pin där det stod "It´s my birthday". Allt för att roa våra medresenärer. På flyget var vi hungriga och upprörda över vår snålhet då vi inte beställde någon mat under flygresan.



Yrvakna födelsedagsfirare, kl 05:41


Väl framme på Mallorca hade vi en knapp timmes busstur framför oss. Vi checkade in på hotellet och sökte oss till grannhuset där det fanns det vi suktade efter; varm mat. Om jag inte missminner mig så inhandlade vi därefter förnödenheter som vatten och billig sprit och sov någon timme på hotellet. Den kvällen skapade vi oss någon form av helhetsbild av Palma nova, som vårt lilla centrum hette. En promenad på 10 minuter från hotellet och vi var i Magaluf. Vi tänkte äta en god bit mat för att sedan krypa till kojs och därpå ta oss an nästa dag med nya krafter. Men som de principfasta fröknar vi är, lyckades en charmig svensk inkastare med sitt jobb, att kasta in oss på en av Palma novas två krogar. Det är samma ägare, så båda två hette naturligtvis Banana Joe´s. Eftersom svenskens tillhåll låg mellan vårt hotell och resten av världen, blev den en daglig rutin att slänga käft med honom. Men mer än den första drinken, samt tillhörande cocktailkanna och blaskiga shot, blev det inte den kvällen. Det var för övrigt den enda kväll alla frodiga fruntimmer från Finland gick och lade sig samtidigt.
Det var allt för inatt, will be continued...

måndag 23 augusti 2010

Mina dagar som tonåring är över

... för nu har jag fyllt 20! Hjälp.
Så var man på hemmaplan igen. Det är med delade känslor jag är tillbaka. Naturligtvis skönt att sova i egen säng, dricka mjölk, äta salmiak och rågbröd och blablabla... Men i övrigt hade jag gärna stannat längre på Mallorca! Väl hemma blev jag påmind om vad jag förträngt under resan, men det känns samtidigt skönt att veta var vi står. Dessutom har jag blivit något distraherad under resan...

En mer detaljerad redogörelse för resan lär förhoppningvis dyka upp i något skede. Tills vidare får ni nöja er med min absoluta favoritbild.

Någon som vill bjuda mig på en resa till Milano?


torsdag 12 augusti 2010

Magaluf

Äntligen infinner sig resfebern, kan bero på att jag taggat med lämplig musik medan jag packat. Jag är ännu osäker på om jag har med en bikini övredel och nedredel som hör ihop eller om alla är omaka, men det lär ju visa sig. Ett paraply, en huppare och ett par tights, så har jag förberett mig på lite kallare/våtare väder. Ska man på solsemester så ska man på solsemester!

Du vet

onsdag 11 augusti 2010

Varning! Mindre muntert inlägg... Varning!

Jag har inte lyckats tänka en sammanhängande tanke på hela dagen. Att packa inför en veckas resa är därför en lyckad sysselsättning. Sista dagen jag jobbade var idag, imorgon kväll bär det av till Hesa och därefter Magaluf. Väl framme kanske jag äntligen kan slappna av och börja njuta av tanken men just nu hinner jag helt enkelt inte. Först ska allt förberedas, vi ska lyckas ta oss till Hesa med tåg, ta oss till flygfältet, överleva natten, hitta flyget, genomlida flygresan, hitta vårt bagage och ta oss till hotellet. Lätt som en plätt säger ni, men nu är vi fem stycken yra hönor som ska ta oss fram här i världen. Så först på hotellet kan jag pusta ut.

Som pricken över i:et så slog just blixten ner i mitt privatliv. Om det du hittills sagt har varit sant, kan jag inte förstå varför du förstorar upp ett fartgupp till oöverkomlig mur. Jag är beredd att försöka, men jag kan inte göra det ensam. Jag kanske får skylla mig själv, det skadar inte att skynda långsamt ibland. Men jag hade aldrig trott att det skulle gå så här långt, för kär var det sista som jag ville bli. Du vet vad jag hoppas få höra på min födelsedag.

Tänker du på samma sak som jag, B1?
Jag tror det, B2

torsdag 5 augusti 2010

Språkbad

Det verkar inte bättre än att jag håller på att lära mig lite finska, hemska tanke. Så kan det gå om man arbetar tillsammans med finskspråkiga. På tal om det, så har jag bara fyra arbetsdagar kvar för denna sommar!

Borde uppdatera min blogg lite oftare, men jag har fullt upp med att försöka hänga med i mitt eget privatliv. Det känns som om jag halkat på ett bananskal och landat i en icke-ont-anande herremans famn. Men jag tror att det här kan vara början på något väldigt fint.

Jag är fånigt lycklig i din närhet

söndag 25 juli 2010

Vårrullar och tandemcykel

Så var hemkommen från Jeppisdagan 2010. Eftersom man sällan tillbringar tiden i lugn och ro med mycket sömn under motsvarande tillställningar, så brukar jag väl hemma släpa mig uppför trapporna och slänga mig på sängen. Det gjorde jag i vanlig ordning även denna gång. Tills jag stannade till i dörröppningen och insåg att mitt rum inte längre är mitt rum. Röd färg har ersatts med svartvit tapet. Ett litet databord står där min soffa tidigare fanns. Min säng har blivit utbytt mot en smalare modell. I det hörn där mina väskor huserade befinner sig nu en gitarr. Mitt flickrum har blivit ett pojkrum. Min tillflyktsort, mitt lilla hörn av världen är inte längre mitt. Skrämmande. Jag känner mig lite hemlös för tillfället eftersom lägenheten ännu inte hunnit bli ett hem och här hemma är inget som det brukar.

Jeppisdagan var för övrigt riktigt givande! Kanske därför att vi insett att det inte blir likadant som förra året, så vi kan lika bra ge upp tanken och göra det bästa av situationen. Roligt hade vi iallafall, även om vi nattetid befann oss mindre på Svanen och mer inne i Jeppis än ifjol. Speciellt roligt hade jag och Hanna under hemfärden då vår humor nådde en rekordlåg nivå, Linn var inte alls lika road av våra skämt konstigt nog. Bilder kommer troligtvis bara jag hittar orken.

Det är skrämmande hur ofta mina tankar vandrar iväg åt ditt håll

torsdag 22 juli 2010

Packa Pappas Kappsäck

... för imorgon bär det av till Jeppis! Försöker att nollställa förväntningarna efter fjolårets hit, för även om alla som var där ifjol är där iår igen så har mycket hunnit förändras på ett år. Att försöka efterapa en lyckad tillställning går aldrig vägen. Därför är det enda man kan göra att hoppas att Jeppisdagan -10 blir galet roligt på sitt eget sätt!


Mimmi Finnes bild från Jeppisdagan -09

Det här kan vara en början på något väldigt fint

måndag 12 juli 2010

Nagellack + brådska = katastrof

Idag hände något enastående. Jag besökte en toalett. Men inte vilken toalett som helst! Den är fräsch, den är blå och den är min! Min min min, i min lägenhet! Fick nycklarna i handen och har några småsaker på plats. Kaffekokaren var naturligtvis den första tillhörighet som kom sig över tröskeln. Ska bara samla trupperna (familjen) och tapetsera om i vardagsrummet så ska det verkliga flyttandet börja. Hjälp, snart bor jag i en stad och inte i en by.

En liten krabat som hälsade på en skön kväll i solen

Om du är osäker, så var osäker med mig

söndag 11 juli 2010

Quasimodo

... är nu mitt nya namn. Det myntades under vår lilla trip till Borrrrgå. Under de få timmar vi hann vara där så lyckades vi ändå hinna med mycket. Från början var tanken att vi skulle stanna hela helgen, men så hade Marinas lillebror den dåliga smaken att bli konfirmerad samma dag helg som äntligen fått inklämt vår lilla resa, så då blev det till att kompromissa!


Här plaskar vi på i vattnet medan Harryson vilade sig i skuggan. Då vi började packa ihop våra grejer blev det ett väldigt tumult och diverse utryckningstyrkor sprang förbi oss. Det visade sig att samtidigt som vi roat oss i vattnet hade någon drunknat några hundra meter bort. Obehagligt! Ögonvittnen sa att det var en pojke, Vasabladet skrev att det var en man. Eftersom vi inte ville vara oförskämda så gick vi inte destu närmare, men på vägen till bilen såg vi hur de grejade på med ett vitt skynke. Naturligtvis hade jag fel objektiv med, så därför får ni nöja er med ett väldigt förstorat hörn av en bild, men det ger iallafall en ungefärlig bild av det hela.



M, jag är så lycklig för din skull!

tisdag 6 juli 2010

Mitt liv som filmstjärna

Nu har mina drömmar äntligen gått i uppfyllelse; jag ser ut som en filmstjärna! Men, där tog det stop på det rosaskimrande och glamorösa. Jag satt och kikade igenom Linns bilder från midsommarhelgen och då såg jag den, den uppenbara likheten mellan mig och den leende katten ur Alice i underlandet. Bevismaterial bifogas!

Jag har inte haft energi att uppdatera min blogg på ett tag, ska försöka ta mig i kragen. Njuter som bäst av sommaren på helgerna och dricker upp de små slantar jag förtjänat under veckorna. Med lite flyt så har jag för övrigt kanske hittat min framtida lägenhet, men det blir klart först imorgon!





Skrämmande eller hur?

måndag 21 juni 2010

Ankdammen

Nu finns det inget hopp längre, jag har inget annat val än att stilla avlida. Eller så fortsätter jag helt enkelt bara skratta, det är mindre dramatiskt så. Här hittar man sommarens ögongodis, så visar det naturligtvis sig att han har det dåliga omdömet att vara upptagen. Och som en blixt från en klar himmel, får jag veta att han är min småkusin. Hur kan man möjligtvis ha ett sånt oflyt?

Man kan omöjligt annat än att älska Österbotten, där alla tycks vara släkt med alla.

måndag 7 juni 2010

Förundran, frestelser och fotboll

Det är dagar som den här som förmodligen får min kollega Malin att undra hur det riktigt står till med min mentala hälsa. Men rostområdets lekparker inleder mig i frestelse. I den större av de två lekparkerna finns en klätterställning som talar till barnet inom mig, nej kallar på mig! Just sådana rutschkanor ville jag åka i då jag var liten! Varje gång jag besöker parken så ser jag mig omkring för att bekräfta att jag inte är iakttagen, låtsas räfsa lite bredvid den för att sedan ta mig an klätterväggen. För klätterställningen skulle inte alls vara lika charmig om den hade en normal stege upp till den böljande rutschkanan, nej man måste bestiga en klättervägg på en höjd av hela en meter. Inte nog med det, det är inte oformliga klumpar som man svingar sig uppför, de är nämligen formade som hundben i olika färger. Naturligtvis är det smidigt som en apa jag kastar mig uppför väggen för att sedan få åka ner för rutschkanan, som av någon outgrundlig anledning är väldigt smal. Med en halv centimeters marginal på bägge sidor så kommer jag mig ner med ett fånigt leende på läpparna, en procedur jag upprepar varje gång jag städar lekparken. Inget undantag den här gången heller. En del ställer sig på vågen, andra räknar BMI och någon tredje utvärderar sin kropp med ett måttband. Jag har min hundbensrutschkana, den dag jag fastnar på vägen ner får jag helt enkelt börja banta.

I den andra lekparken på rostområdet finns det inga söta klätterställningar, bara tistlar som envisas med att trakassera sandlådan. Jag har på olika sätt försökt övertyga tistlarna om att sandlådan inte vill bli behandlad på det sättet, men förgäves. Däremot finns det en liten gräsplätt med två små fotbollsmål. Naturligtvis låg det några bollar här och var som skyttekungen Matilda såg som sin plikt att sätta i krysset. Mina snygga vristskott flög all världens väg, tåfjutten däremot kom sig fram till målet. Så jag roade mig med att försöka träffa målet en stund medan Malin lirkade med tistlarna, ingendera lyckades särskilt väl. Men jag blev påmind om hur roligt det kan vara att sparka boll och insåg att jag saknat det. Inte blev det bättre av att jag senare på kvällen medans jag åt upp Sabinas smörgåstårta bl.a. diskuterade gamla minnen med henne och Anna, en del fotbollsrelaterade. För att riktigt bre på min fotbollsiver så viskade en blåögd fågel något om fotboll i mitt öra, allt på samma dag.


Anna och Sabina på WFC 2009




Har för övrigt hittat lite variation till Melissa Horn då jag vill lyssna på skön musik med en vacker kvinnoröst, även om texterna inte är lika slående som Melissas. Maria Mena heter hon och gör här en egen variant på I was made for loving you.



http://www.youtube.com/watch?v=1WBVqy9QGIo

tisdag 1 juni 2010

Snedvriden dygnsrytm

Tillbaka bland brännässlorna! Fötterna ömmar, undrar just var vår stegräknare är. Det skulle vara kul att veta hur långt man går på en dag. Har tillsammans med årets nykomling och min kompanjon för den kommande månaden; Malin yrat omkring i Smedsbys lekparker idag. Under dagen stötte vi på många små filurer. En liten bedårande flicka på sex år förgyllde min dag då hon fick för sig att hon ville hjälpa mig räfsa barr istället för att leka med sin lillasyster och mormor. Maken till söt hjälpreda har jag aldrig haft!

I en annan del av Smedsby stod en liten gråvit tiger för underhållning. Naturligtvis strosade kissen fram till mig, undvek min framsträckta hand och lade sig till rätta i högen med löv jag precis räfsat ihop. En katt helt i min smak med andra ord, ska man studera de jättar som invaderat ens kungarike ska man utan tvivel göra det där det är mjukt och skönt. Under lunchen vi celebert besök av ytterligare en liten person, även känd som miniatyrmannen. Höhö. Förlåt M, jag vet att du är längre än mig.


I övrigt är det med blandade känslor jag är tillbaka på byggnadskontoret. Som alla andra jobb har det både bra och dåliga sidor. Men, det är ändå ett jobb som innebär pengar som innebär Magaluf. Och en drägligare vinter. Dessutom finns det dagar som uppväger allt det dåliga. Bifogar bildbevis på tidigare uttalande.

Matilda vs Barbie, vem vinner?
Retorisk fråga...

måndag 31 maj 2010

Överlycklig!

Nu är resan bokad!

I augusti bär det av till Magaluf med världens bästa brudar!

Underbart!


fredag 28 maj 2010

As time goes by

Gårkvällen tillbringade jag ett stenkast från mitt fäderne hem, drickandes hemgjort vin tillsammans med Tony. Det var bra ett tag sen jag senast såg honom, men som vanligt då vi träffas då följde vi den traditionella tågordningen. Han spelade upp youtube-klipp med hans senaste fascination medan jag försökte ta reda på vad han gjort på sista tiden. När det är överstökat skrattar vi åt gamla minnen som då hans storebror låste ut sig i fyllan och villan. Under den korta promenaden hem hann jag konstatera att det är fascinerande hur man upplever olika åldrar. På tiden då det begav sig mellan oss var jag fjorton och mycket vuxen i mina ögon. Dessutom var jag coolast i byin då min pojkvän var hela sexton år gammal, för att inte prata om hans storebror som var lastgammal. Han var ju myndig. Nu närmar sig dagen då jag fyller tjugo med stormsteg och jag känner mig allt annat än vuxen.

Väl hemma vid datorn började jag kika i mappar som egentligen borde vara preskriberade. Jag kunde inte annat än le då jag hittade en bild av Tony som brukade göra mig alldeles knäsvag. Min smak vad det gäller män har förändrats en del sen dess, något mommo min tackar gudarna för.



Idag är min sista lediga vardag före slutet av augusti och naturligtvis så regnar det. Därför borde jag ta itu med det jag minst av allt vill göra just nu; städa. Det går inge vidare. Uppenbarligen, eftersom jag sitter här framför datorn. På måndag klockan 7.30 ska jag än en gång infinna mig på byggnadskontoret, utvilad och redo för nya äventyr tillsammans med mina vänner; fröken Sopsäck och herr Kratta. Som grädde på moset så är dessutom måndagar den veckodag som innebär de jobbigaste uppgifterna. Att jobba på grönavdelningen har många fördelar, men inte på måndagar. Då är det bara tomflaskor och fimpar som gäller.

Undrar vad vi ska hitta på i helgen?