As time goes by

Gårkvällen tillbringade jag ett stenkast från mitt fäderne hem, drickandes hemgjort vin tillsammans med Tony. Det var bra ett tag sen jag senast såg honom, men som vanligt då vi träffas då följde vi den traditionella tågordningen. Han spelade upp youtube-klipp med hans senaste fascination medan jag försökte ta reda på vad han gjort på sista tiden. När det är överstökat skrattar vi åt gamla minnen som då hans storebror låste ut sig i fyllan och villan. Under den korta promenaden hem hann jag konstatera att det är fascinerande hur man upplever olika åldrar. På tiden då det begav sig mellan oss var jag fjorton och mycket vuxen i mina ögon. Dessutom var jag coolast i byin då min pojkvän var hela sexton år gammal, för att inte prata om hans storebror som var lastgammal. Han var ju myndig. Nu närmar sig dagen då jag fyller tjugo med stormsteg och jag känner mig allt annat än vuxen.

Väl hemma vid datorn började jag kika i mappar som egentligen borde vara preskriberade. Jag kunde inte annat än le då jag hittade en bild av Tony som brukade göra mig alldeles knäsvag. Min smak vad det gäller män har förändrats en del sen dess, något mommo min tackar gudarna för.



Idag är min sista lediga vardag före slutet av augusti och naturligtvis så regnar det. Därför borde jag ta itu med det jag minst av allt vill göra just nu; städa. Det går inge vidare. Uppenbarligen, eftersom jag sitter här framför datorn. På måndag klockan 7.30 ska jag än en gång infinna mig på byggnadskontoret, utvilad och redo för nya äventyr tillsammans med mina vänner; fröken Sopsäck och herr Kratta. Som grädde på moset så är dessutom måndagar den veckodag som innebär de jobbigaste uppgifterna. Att jobba på grönavdelningen har många fördelar, men inte på måndagar. Då är det bara tomflaskor och fimpar som gäller.

Undrar vad vi ska hitta på i helgen?