måndag 29 mars 2010

Ge mig vår!

Puh, en sån vecka!


Förra veckan stressade jag som en idiot med en läsdagbok samt analys och litteraturpedagogisk plan. Det hela slutade med ett osammanhängande svammel på 5500 ord.


När det då på fredagen var dags för att festa till det tog stressen, mensen och sömnbristen ut sin rätt. Trots att jag febrilt kämpade med att ha en rolig kväll blev den rätt medioker. Inget spännande hände och jag tog egentligen aldrig steget vidare från att vara salongsberusad. Men som sagt, nya tag på påsken!


Miili, Marina och Daniela på Ollis



På söndagen var det dags för lilla Liam att döpas, så då var det dags att försöka hitta något i garderoben som lämpar sig för dop. Ingenting var resultet av garderobsdykningen så jag förvandlade en krogklänning till något mer anständig med tights och mammas kofta. Väl där insåg jag att jag borde tagit med mig mina andra objektiv och inte enbart standardmodellen, men det är lätt att vara efterklok. Några bilder blev dock skapliga.


torsdag 18 mars 2010

Snart rullar pengarna in

Så var alltså sommarjobbet fixat. Avtalet är påskrivet och den 31.5 börjar ogräsrensandet, skräpplockandet, räfsandet... Men det har ju sina fördelar också, som kaffepauserna ute i solskenet och den sköna stämningen på kommunen. Fram till mitten av augusti kommer ni alltså att kunna hitta mig i någon buske runtom i Korsholm. Nån vecka hinner jag vara ledig i både maj och augusti, som tur!

Brännässlor, har ni saknat mig?

onsdag 17 mars 2010

Skäriliv


Arma öde, alla mina bilder från villan är på mitt minne som är i Brändö. Men, för att ni ändå ska få rätt feelis laddar jag nu upp denna pärla från tidigt 90-tal.

Igår natt var det meningen att jag skulle sussa så sött, som jag vanligtvis gör om nätterna. Men olyckligtvis hade tydligen John Blund kaffepaus så där låg jag klarvaken. Mina tankar gled iväg till sommaren, och framför allt, villaliv. Nu är jag ingen väldig skärgårdsentusiast utan trivs vid havet i måttliga doser. Jag fiskar inte, kastspön skulle bli ett mordvapen i mina fumliga händer och tanken på att trä en mask på en krok ger mig kväljningar. Det enda sätt jag färdas på vattnet är den korta sträcka det är båtväg mellan hamnen och vår brygga. Men det jag uppskattar med den tid jag spenderar ute på Skutskärsören är ändå stämningen. Det lugn som sprider sig inom en de där fina sommarkvällarna då solen just gått ner och man avnjuter ett glas vin på bryggan. Vågornas kluckande mot båten och nån enstaka fiskmås är det enda som hörs. Möjligtvis mommo stör friden då hon klampar iväg till utedasset, men det stör ändå inte eftersom det är ljud som hör till. Den harmonin vill jag känna inom mig, att känna sig lugn och tillfreds med att bara sitta där och njuta av tillvaron. Slippa all stress över det som är ofärdigt. Inga analyser, inga pianolektioner som ska klämmas in i tid och otid och inga enerverande grupparbeten. Bara stillhet.
Men! Så finns det ju naturligtvis också något annat jag uppskattar med villaliv; de intima festerna med grillmat, bastu och nakenbad och tjiv om vem som ska sova var. Men det är en helt annan historia.

onsdag 10 mars 2010

Back to reality

Det snöar, igen. Jag vill ha vår!

Klapp och klang, stress, inlämningsarbeten, bildkonstarbeten och Narnia.

måndag 8 mars 2010

Har utvecklat snöallergi

Efter mitt några dagar långa sportlov känns det ännu tyngre att söka sig tillbaka till Academill igen. Därför blir jag snart försenad då jag i ett försök att tänka på roligare saker naturligtvis satte på datorn. Suck stön stånk. Jag vill bort från Finland. Men, nu ska jag äntligen få göra det jag älskar allra mest; gräva fram min bil ur snön.

Vill någon kidnappa mig i en vecka eller två?

fredag 5 mars 2010

En genväg som blev en senväg

Ifall någon har lyckats undgå det så har det snöat en hel del iår, speciellt under "sportlovet" då jag än en gång tänkte börja ett nytt liv med mera motion. Men inte ens den mest hurtiga sportfåne skulle ge sig ut på promenad då snön yr så man inte ser en meter framför sig och rutorna skallrar. Därför har jag med gott samvete stannat inomhus istället. Men vid de få tillfällen jag funderat på att våga mig utanför dörren har jag studerat den massiva snöhög som pryder vår infart. Barnet inom mig kan knappt bärga sig i ivern på att förvandla den till en borg. Men efter dagens eskapader och eftersom närmsta grannen är om möjligt ännu mer nyfiken än jag så har jag låtit bli. Jag nöjde mig med att fota spektaklet.




Hanna återuppstod igår så jag fick lite annat socialt umgänge än familjen och Jåfs. Därför kände jag mig full av energi denna morgon och inte blev det sämre av att snöstormen äntligen givit upp tanken på att blåsa bort vårt tak och solen sken där ute. Efter att ha uträttat lite skolarbete insåg jag att det är lättare att läsa på tent om böckerna inte är på biblioteket utan i min hand. Med gott humör klädde jag på mig vinterkläderna och begav mig iväg mot biblioteket som i vanliga fall ligger ett stenkast bort. Bittert nog insåg jag att den genväg jag vanligtvis brukar gå nu var helt igensnöad och att jag, ve och fasa, får gå den långa vägen vilket blir uppskattningsvis 300 meter längre. Väl på biblioteket lånade jag böcker med så spännande titlar som; Svenska med sting!, Barnbokens byggstenar och Lärarens värld. På hemvägen gick jag och lovprisade min flitighet då jag nu lånat en av de fem böcker jag ska ha läst till tisdagens tent. Med min fäderne gård inom synhåll insåg jag att jag gått i egna tankar hela vägen och nu stod framför den igensnöade genvägen. Eftersom jag hade på min positiva-tankar-mössa tänkte jag att klämkäckt att bara jag går tillräckligt fort går det nog. Dessutom såg jag spåren av en hare som så lätt skuttat fram på snön och så hade jag ju mina vinterstövlar på mig! För sent insåg jag att jag är något tyngre än en hare och att det hjälper ytterst lite med stövlar som knappt går till knäna då snön är så hög att den nådde min höft. Eftersom jag brås på min far befinner sig inte min höft direkt bland trädkronorna men det ger er kära läsare ändå en idé om hur det såg ut då jag lika mycket kröp som krälade fram genom snömassorna. Mina slemtäckta luftvägar gjorde att jag nästan gav upp mitt lilla äventyr men den finländska sisun fick mig att fortsätta. Inte ens upptäckten av att grannungarna stod och skrattade åt mig tog ner på min pionjäranda. När jag en bra stund senare äntligen kommit mig inomhus kokade jag kaffe och avled sedan på soffan.

torsdag 4 mars 2010

6-7.02.2010

Bilder från vår villahelg i Maxmo, enjoy!

Jonnys villa!

Jag är alltid snygg då jag kör bil

Linn och Daniela korkade i baksätet...


... tillsammans med Hanna! Marina var proffsfotografen som lånade min kamera.




Väl framme i Maxmo korkade även jag min första



En Hanna-Marina-vakio

På programmet stod även matlagning,Ölspel,
Jag har aldrig, bastu med snöbad och gruppdusch!
På det stora hela en skojig kväll! (:



Och där rök min oskuld

Mitt första inlägg på min första blogg någonsin
Efter att ha varit en trogen användare av bilddaboken länge och väl, eller tills jag började studera och inte längre hann uppdatera min dagbok, insåg jag till min stora fasa att jag är oldfart. Ingen annan uppdaterar heller sina bilddagböcker längre och för att spionera på vänner och ovänner måste jag läsa deras bloggar. Vilket i sin tur betyder att för att de ska kunna spionera på mig är jag illa tvungen att skaffa en blogg. Då jag i ett försök att stilla min nyfikenhet läser folks bloggar kan jag åtminstone döva mitt samvete med att nu har jag också en de kan läsa om de känner för.

Orsaken till att jag ens hinner fundera kring vad folk månne sysslar med är jag har sportlov, eller något i den stilen iallafall. Onsdag till fredag helt utan föreläsningar och fredagens analys är redan inlämnad. Åh, så underbart att vara ledig och få göra precis vad man vill! Tills man inser att man är mer eller mindre strandsatt här i Vasa utan någon att fördriva tiden med. Marina och Hinds är i Levi och glider nedför backar på varierande antal brälappar, Sandra, Linn och Cessi har sökt sig till södra Finland för att studera flitigt och Hanna har avlidit, men om hon återuppstår kommer hon hur som helst att söka sig till vårt metrosexuella grannland i morgon. Även om jag får bäst svar då jag talar med mig själv så blir de lite enahanda i längden. Som tur är åtminstone Friskisen i Vasa. Men nu ska här hackas lök om det ska bli någon mat idag.