Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om helgens bravader, men jag väljer att knipa käft... Och från himlen kommer det snöblandat regn. I oktober. Suck.
Det slår knut på min tunga då jag försöker uttala r:en i mormor. Som en vanlig dödlig österbottning säger jag istället mommo. Orsaken till denna mungymnastik är jag träffade henne igår. Jag vet inte om det plötsligt gått upp för henne att jag inte längre bor hemma. Hon frågade "men vad gör du där ensam i lägenheten om kvällarna?" visserligen med dialektalt uttal, men tankegången var densamma. När jag redogjort för de senaste veckornas kvällsliga aktiviteter och lovat att om jag mot förmodan kände mig mycket ensam och längtade hem, så skulle jag sätta mig i bilen och åka hem. Nöjd med det svaret gick hon vidare till huruvida jag äter ordentligt och om jag får i mig tillräckligt med näring. Jag påpekade att jag inte kommer att tyna bort i första taget, men att jag nog äter både i skolan och hemma om kvällarna. Hon vidareutvecklade näringsdelen med att tillägga att "då du inte äter riktigt kött". Jag påminde henne om att jag inte har ätit rött kött på snart sju år, med undantag för några sociala nödfall, och att jag fortsättningsvis inte tycker att det är gott. Som avslutning på vår konversation gav hon mig en ormbunke i en silverkruka. Krukan hade hon fått av någon och uttrycke finkänsligt att den nog passade bättre i min lägenhet än hemma hos henne. Blomman hade hon köpt för en euro på Minimani. Om tanken var att jag skulle gnaga på dess blad för näring, prata med den för sällskap eller helt enkelt ha den som prydnad vet jag inte. Mycket kan jag säga om min mormor, men nog älskar jag henne ändå och livet vore bra mycket tråkigare utan henne.
Mia nonna
(måste bara briljera lite med mina pyttesmå italienska kunskaper)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar