För tillfället har jag annat att rapportera. Eftersom det enda vi såg i filmväg under resan, dvs 19 dagar, var en eländig italiensk reklamfilm för deodoranter, har jag frossat i film sen jag kom hem. Ikväll hittade jag en riktig pärla. Jag ska inte ens försöka mig på att sammanfatta filmen, det känns för övermäktigt. Carey Mulligan går från klarhet till klarhet och Never let me go är mer än sevärd.
Som jag längtar efter steg i trappan
