måndag 18 februari 2013

Sängliggande med Austen

Eftersom jag hittat en mysig feber under helgen tillbringade jag gårdagen sängliggande, eller åtminstone soffliggande, och på kvällskvisten visade febertermometern nya höjder: 39,1. Det är flera år sedan jag hade så hög feber och det finns inte ord för hur tacksam jag är över att Petter pysslade om mig, tvingade i mig dryck av olika slag, bäddade ner mig då jag frös, tvingade mig i duschen då frossan gjorde så att jag svettades litervis och inte minst för att han höll om mig då det var som värst. Idag är jag på bättringsvägen även om jag är långt ifrån mig själv: kaffe smakar ännu inget vidare...

Under de här dagarna har jag hittat den perfekta sjuklingsunderhållningen: Jane Austen. Filmerna är långa vilket får tiden att gå och innehåller den mängd action min febertrötta hjärna orkar med. Senast såg jag Sense and Sensibility (1995) som jag inte sett tidigare och jag var mycket underhållen. Inte nog med att jag tyckte bättre om den än Emma, jag var förtjust över alla bekanta ansikten eller möjligen en aning bestört över att det tycks finnas så få stora brittiska skådespelare. Å andra sidan är det snart tjugo år sedan filmen spelades in så de kanske blivit kända först i efterhand... Hur som haver, i samma film ser vi Kate Winslet, Hugh Grant och Emma Thompson för att inte tala om såväl professor Snape, Cornelius Fudge, Dolores Umbridge och Madam Pomfrey! Det är som att se gänget bakom antingen Love Actually eller Harry Potter ha en reunion på förhand, Alan Rickman är inbjuden till bägge. Och mitt i den här röran finns även allas vår egen Hugh Laurie som bjuder på spydigheter som hans senare och mer kända karaktär, dr House, inte hade varit alltför missnöjd över. Som den filmnörd jag är upptäckte jag även ännu ett bekant ansikte i Imogen Stubbs som för mig alltid kommer att vara Viola ur filmatiseringen av Shakespears Trettondagsafton. Säkerligen finns det ännu fler bekanta ansikten för någon annan. Nästa projekt: Mansfield Park!