Julklappar, Snövit och Julia Roberts

Trots att det är den ynka första december så har julstämningen spridit sig  i mitt lilla krypin. Några julklappar ligger redan inpackade och bara väntar på en gran att flockas runt. Grannarna har garanterat tröttnat på "Julens bästa sånger 3" redan nu. För första gången sedan september kan jag tänka på annat än inlämningsarbeten, även om jag har några deadliner kvar som jag ignorerar som bäst. Kvällen till ära har jag därför surfat omkring på böcker som jag ska önska till julklapp och kikat på trailers till filmer som kommer nästa år. Spännade så det förslår, verkligen. Men med tanke på hur kaotiskt mitt privatliv varit de två senaste månaderna i kombination med att jag på något sätt lyckats sköta mina studier samtidigt anser jag mig vara förtjänt av lite meningslöst soffliggande.

Något intressant jag snubblade över bland alla filmer som komma skall var Snövitboomen! Under 2012 kommer det nämligen att släppas två filmer som båda i någon mån har sitt ursprung i sagan: Snow White and the Huntsman och Mirror, Mirror.





Jag ska inte uttala mig om sådant jag inte begriper, exempelvis filmbolag och producenter... Men jag kan summera mina iakttagelser så här. Den första skiljer sig mer från originalet, vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak, och drottningen är verkligt skrämmande. Tycka vad man tycka vill om Twilight-tjejen, men utseendemässigt är hon åtminstone nära min bild av snövit. Dessutom har de ändrat på historien och lagt till lite bad-boy-ögongodis, åtminstone jag blir svag i knäna vid 1:18 och "If I refuse...". Den senare följer den traditionella historien i högre grad, men dess Snövit har stora ögonbryn och Julia Roberts... Jag hyser någon form av personligt agg mot Julia Roberts, orsaken är dock ett mysterium och jag tror knappast att detta är något som bekymrar henne nämvärt. Det ska bli spännande att se de här filmerna även om jag uppenbarligen tror mer på den första! Hoppas bara det inte blir en lika stor besvikelse som Red Riding Hood.

Last night

 I had a dream about you

En klasslärarstuderandes våndor

Klockan är runt tie men mitt huvud känns som fem före medvetslöshet. När man helst av allt skulle krypa ner i sängen vill man inte komma ihåg de lektioner man ska hålla nästa dag på praktiken. Man vill inte inse att den ena så gott som är oplanerad och att det saknas ett arbetsblad till den andra. Man vill inte heller minnas att man lovat kasta sig i bilen efteråt för att vikariera tre lektioner. Och så misstänker jag starkt att jag har en deadline i morgon.

Jag gör alltså ett tappert försök att få ihop ett arbetsblad till morgondagens finskalektion. Temat är chockerande nog mat även denna gång. Som om det inte vore nog med att alla typiska finska maträtter är fruktansvärt motbjudande ur estetisk synvinkel, så hittade den här bilden som kronan på verket. Jag är inte en speciellt känslig person normalt när det gäller nakna människor, men den här tar alla pris. Då jag gör en bildsökning på google på makkara är det verkligen inte det här jag är ute efter... Och jag följer enkel Marina-logik: har jag sett något äckligt, måste också alla mina vänner se det.

Då en av Disneys låtar säger allt

If there's a prize for rotten judgement,
I guess I've already won that



Ondska i sin renaste form - måndagar...

Mitt liv stavas numera Språksociologi. Ett studiebesök, sju textseminarier, tre inlämningsarbeten och hållit i en diskussion. Check. Ändå är jag bara halvvägs. Ett textseminarium och fem stycken inlämningsarbeten kvar...

Gaskar upp mig själv med lite mer Nemi. Stort tack Lise Myhre! Det är tillräckligt stort töntvarning på mig för att jag ska älska din humor.

Receptet på en perfekt fredagskväll

Några stipar Nemi
En platta choklad av märket Fazer
En soffa att ligga på
Det senaste avsnittet av Big bang theory

Avnjutes i lugn och ro då det hur som helst är regn och rusk utomhus

Under löven

Mina känslor inför hösten känns väldigt tudelade.
Å ena sidan innebär det slut på sommaren och allt det roliga som sommaren innebär. Hösten är kyla, vardagslunk och nu som då ensamhet.
Men å andra sidan kan man ju försöka se glaset som halvfullt, hösten är också det simpla nöjet i att krypa ner under filten med en temugg i den ena handen och en bra bok i den andra. Så småningom kan också tomtenissen inom mig vakna till liv och börja planera årets julklappar. Men före det hinner jag vara tacksam över att Melissa Horn har släppt en ny skiva mitt i höstmörket!

21

Mommo meddelade att jag nu är myndig även enligt 'gambädagsens' mått mätt. Fint så.

Jag måste bara tacka för alla födelsedagspresenter jag fått även om alla berörda knappast läser min blogg. Jag fick inte en enda pryl som jag inte blev innerligt glad över! Tack tack för...

de höstskor jag kommer att inhandla
en t-paita som får mig att le
påfyllning i min goodie drawer
ett efterlängtat vintrinskåp
en söt rosväxt i kruka
fler flaskor till barskåpet
ekonomiskt bistånd & bestick
biobiljetter + popcornspengar
en verktygsback med handplockat innehåll!


I slutet av veckan eller i början av nästa vecka får jag min födelsedagsgåva från mig själv, fem stycken hårda paket från adlibris. Bokmalen inom mig tuggar otåligt på kudden!

Bland bananflugor och Nemi

Efter tre dagar hemmavid börjar jag nu vara lätt rastlös. Två dagar gick åt till att sova, dricka varm svartvinbärssaft, hosta, mäta feber, titta på film, inte ha någon matlust, snyta mig, hosta lite till... Ni har säkert skapat er en fin bild vid det här laget. Nu, på den tredje dagen, börjar min energi sakta men säkert komma tillbaka. Ni som känner mig förstår säkert att då varken mat eller kaffe smakar, så då gör sannerligen hushållssysslor inte det heller. Därför har jag ignorerat de bananflugor som tagit över mitt kök, men idag gick jag till attack! Jag konsulterade först internet varifrån jag fick ett flertal givande tips. Något som fungerade var att blanda vatten, honung eller något annat sött typ sirap eller socker, vinäger och diskmedel. De små liven drunknade. Mohahaha. Det tips som jag fanns mest underhållande var dock att be de små rackarna att betala halva hyran.

Men nu ska jag sluta svamla om bananflugor och avsluta med lite Nemi som piggat upp mig mellan hostningarna. Imorgon ska jag jobba i snigeltempo, hoppeligen överlever jag.

Ett ömt farväl

Jag har dåligt samvete för att jag misskött min blogg på sista tiden. Men tid är lite av en bristvara för tillfället; varenda minut av helgerna går åt till att göra allt det roliga man vill hinna med under sommaren men som inte är möjligt under veckorna då det ska jobbas. Under veckorna å andra sidan försöker jag hinna sova och göra andra nyttigheter som jag inte hinner med under helgerna... Jag är helt enkelt lite för upptagen med att leva för att blogga, men min bloggtid ökar väl i takt med att temperaturen sjunker och löven så småningom börjar falla.

Men det är inte bara bloggen som blir försummad, filmtönten inom mig blir också lidande. Men ikväll blir det lite plåster på såren: snart ska jag äntligen få se den allra sista Harry Potter-filmen! Tänk så många år som jag följt med Harry Potter, även om min entusiasm nådde sin topp när jag var runt elva. Den svenska översättningen av den fjärde boken kom ut 2001, det tog mig ett dygn att läsa ut den och dess pärmar är numera löstagbara. Riktigt så hysterisk är jag inte längre, men nog kommer det ändå kännas vemodigt när sluttexten rullar. Eftersom böckerna kommit ut i ungefär samma takt som jag växt upp har karaktärerna blivit en del av min barndom. Redan då visade jag dock oroväckande tendenser; Draco Malfoy har alltid i mina ögon varit mer fascinerande än Harry Potter... För att ta ett värdigt farväl så har jag bifogat min några år gamla favoritbild av Tom Felton, dvs Malfoy för den som levt under en sten de senaste 10 åren.


 

I all sin korthet

Jag känner mig lätt ratad, men det är ännu sommar
Österbotten är pyttelitet; incest är ett faktum

Jag har världens bästa vänner!

 

Marinas bild

A man's got to believe in something...

I believe I'll have another drink.
W. C. Fields


Blogga får jag göra någon annan gång, nu är det krogklänning, vin, förfest och Vasas nattliv som gäller!

 

Never let me go

Hemma igen, har påbörjat bildvaskandet men att hitta guldkornen bland 1500 bilder är inte något man gör i rödaste rappet.
För tillfället har jag annat att rapportera. Eftersom det enda vi såg i filmväg under resan, dvs 19 dagar, var en eländig italiensk reklamfilm för deodoranter, har jag frossat i film sen jag kom hem. Ikväll hittade jag en riktig pärla. Jag ska inte ens försöka mig på att sammanfatta filmen, det känns för övermäktigt. Carey Mulligan går från klarhet till klarhet och Never let me go är mer än sevärd.

Som jag längtar efter steg i trappan

Tålamod...

ligger långt ner på listan över mina dygder. Alternativ högt upp på listan med saker jag önskar att kunde köpas på burk.
Jag börjar också vara väldigt trött på min nya stil. Jag kan inte bestämma mig för vilka som är värre: de ilskna blickarna från folk som tror att jag är en slagsbult eller de deltagande men lätt dömande blickar jag får från folk som tror att jag blir misshandlad. Men det var rätt sött att några herremän på jobbet erbjöd sig ta ett snack med personen som var skyldig till min blåtira. Nu är det alltså en vecka sedan trottoardyket, blodet i ögat är en pikant detalj som dykt upp under senare halvan av veckan.

Dimmi quando quando quando?

You think I look bad?

You should see the other guy!
Den ökände slagsbulten Tilda har varit i farten igen, den här gången med stenplattorna utanför citymarket. Istället för tentläsning har jag idag städat lägenheten och tvättat kläder och fixat och donat. Jag har till och med tvättat mina fönster. Allt för att slippa läsa på tent. Nåja, hoppeligen är det en flumtent i sann peffananda så då är det bara att ladda med kaffe så kan man få godkänt ändå. Håll tummarna för mig imorgon!

Igår såg jag The shawshank redemption för första gången, hur har jag kunnat missa en så sanslöst bra film? Det är sällan man pausar i halva och ler lyckligt då man inser att det är lika mycket kvar. En film som lämnar ett spår utan att för den sakens skull vara blytung och deprimerande. The shawshank redemption bevisar att en film kan vara både underhållande och väcka eftertanke samtidigt! Trailern hittar ni här under.

Jag vet inte vad ska jag ska hoppas på, vad jag vågar hoppas på, men jag önskar...

Högt på nostalgiskalan

Sentimental idag tydligen

Idag blev hönsmamman inom mig lycklig, det är inte varje dag man får höra att en vän sen barndomsben har förlovat sig. I samband med att nyheten nådde mig kom jag osökt att tänka på den här bilden från sommaren -07. Det känns som igår, tänk att det är snart fyra år sedan...

Tänk så annorlunda våra liv ser ut idag. Mimosas och Okis lilla charmör till son Liam växer så det knakar. Marina och Kiko firar snart ett år ihop och är sötare än någonsin. Fiino har som sagt precis förlovat sig med Kike och snart flyttar de till lägenheten de köpt tillsammans.
Och jag, jag är... Singel. Vilken bedrift.
Men, att ha 49 kvadrat för sig själv har nog sina fördelar och jag har ju inte planerat att vara singel resten av livet. Så tillsvidare tycker jag att jag kan vara stolt över att åtminstone ha åstadkommit 1745 ord om pedagogisk forskning idag!

Sköna maj, välkommen!

Imorgon börjas det igen! Stiga upp ungefär motsvarande tid som jag brukar komma mig hem på söndag morgon, koka kaffe, packa matväskan och klä på sig arbetskläder. Imorgon ska jag göra ett litet miljöombyte från PF:s korridorer och ut och jobba för kommunen igen. Ska bli skönt att glömma studierna om så bara för en dag.

Tihi! Men två veckor är en hemskt lång tid...

Magplask

Och där fick min stolthet sig en ordentlig törn.
Undrar hur mitt liv skulle se ut om jag inte levde enligt tankegången:

Ångra aldrig nånting du gjort, för just då, var det precis det du ville

Måndagsfundringar

Jag överlevde vappen. Nu väntar slutspurten inför sommarlovet. Ljuva tider med inlämningsarbeten, tenter och andra humörhöjande aktiviteter. Tjohej!

Hittade även nästa film den här nörden ska ta sig an, här hittar ni andra intresserade info om den.

Min kudde doftar fortfarande hårspray...

Born this way

Såg precis senaste avsnittet av Glee. Jag känner mig oerhört nördig som följer den serien, men varje avsnitt gör mig så glad! I avslutningsnumret körde de Born this way och så hade alla på sig en tröja där det stod skrivet det som de tycker minst om hos sig själva. De flesta av t-paitorna (go finlandism!) var ganska givna, men Pucks var utan vidare bäst! Om jag bara vore en kar skulle jag beställa en omedelbums, tyvärr fungerar symboliken inte lika bra för oss svin av honkön.

För övrigt har jag ingen aning om hur Vappen 2011 blir, allt är väldigt oklart ännu. Det återstår att se imorgon!

Jag undrar vad det skulle stå på min tröja...

Vill vill vill vill till villan

Jag vill till Skutskär, NU!

Snälla...

<3

Jag vill bara att allt ska vara som vanligt igen



Primavera

Idag...
... har jag överlevt två lektioner
... lunchat med Marina & Daniela
... gjort en häpnadsväckande presentation om årstiderna till Smartboard
... agerat flyttransport åt Daniela & hennes dammsugare
... varit flitig studerande och lånat en bok stor som en telefonkatalog med titeln Människokroppen, jag kan knappt bärga mig tills jag får krypa ner i sängen och läsa om "Uppbyggnad av matspjälkningskanalens vägg"!
... delat ut mat åt de sjuka; eller snarare fört ett paket blåbärssoppa åt Miili
... övat mitt anförande/tal/whatever-it-is inför imorgon

Imorgon är det lektion, biologiuppsats och vinkväll med Cessi som gäller!
Kan det bli mer vår än ett par vita Converse? Nej, det tyckte jag inte heller då jag köpte mig ett par i helgen.

Let’s remove the space between me and you



Terrible idea

Mm, terrible idea... Don't you just love those?

ur filmen Under the tuscan sun

Vardagligt nonsens

Det regnar! Så underbart! Regn är en påminnelse om att det trots allt inte snöar och dessutom hjälper det till med att få bort restrerande snö. Jag får såna vårkänslor att jag kunde skriva fåniga vårdikter som rimmar på tussilago, även om vi inte är riktigt där ännu.
Lite mer vår blidde det även här på bloggen. Nöjd till 100% blev jag väl inte, men det får vi leva med.
Ikväll ska jag knyta fotbollsskorna och ta reda på ifall det blir någon comeback eller inte.

Min önskeradio

Nu igen.
Jag vill inte ha mer skinn på näsan. Jag vill inte behöva vara stark. Jag vill bara få vara lycklig.
Världen går inte under den här gången heller, det vet jag.
Men min näsa syns snart knappt för allt jävla skinn.

Det skrivs otaliga låtar om min nuvarande sinnesstämning. Men som ogräs kommer jag tillbaka. Så ikväll på min egen önskeradio där jag spelar det jag vill för min publik, jag själv, önskar jag följande:

"Jag skulle vilja höra Lea Micheles version av Firework. Jag vill spela den för alla som behöver den. Jag vill spela den för mina vänner för det är tack vare dem jag orkar. Men framförallt vill jag just nu spela den för mig själv, så att jag kan gå vidare och våga chansa än en gång."

Låttexten i ett urval:

Do you ever feel, feel so paper thin

Like a house of cards

One blow from caving in

Do you know that there's still a chance for you
Cause there's a spark in you

You just gotta ignite the light

And let it shine

Just own the night

Like the Fourth of July

Baby you're a firework

Come on let your colors burst

If you only knew what the future holds

After a hurricane comes a rainbow

Maybe you're reason why all the doors are closed

So you could open one that leads you to the perfect road

En orgie i Helloween

Här hade jag tänkt skriva ett inlägg om såväl resan till Madiera som boken om Mötley Crüe, men så kom jag in på andra tankar. Så därför sammanfattar jag det i att resan var bra, läs The dirt gott folk samt att jag gärna varit Nikki Sixx och Tommy Lees groupie om jag inte varit enbart ett embryo under 80-talet.

Orsaken till att jag kom på andra tankar är mina tyska gudar: Helloween. Jag har egentligen tre huvudsakliga inriktningar på min musiksmak. Lugna låtar som jag lyssnar på i nattens stillsamhet, musik som jag vill festa till och så lite rivigare musik. Då jag vill äga världen med min ostämda luftgitarr är det Helloween som gäller. Dagens inlägg påverkades av att jag precis upptäckt Helloweens nyaste album; 7 sinners. Jag har ytterst lite sakkunskap då det gäller musik så därför ska ja skona er från några längre utläggningar, och mig själv från att skämma ut mig, utan endast genom några exempel försöka prångla på er min kärlek till deras musik.

När jag började lyssna på 7 sinner insåg jag att det är svårt att göra något som i mina ögon är bättre än Rabbit don´t come easy eller The dark ride där några av mina absoluta favoritlåtar finns. Några låtar fastnade jag genast för också då det gäller det här albumet; Where the sinners go, World of fantasy, If a mountain could talk och Far in the future. Are you metal? var inte så tokig den heller. Men något som jag saknade i det här albumet var en låt som har en så unik början som gör att man genast känner igen vilken låt det är frågan om. Ett exempel på en sådan Helloween låt har ni här.

Det finns många sköna intron till deras låtar, några av mina favoriter är Nothing to say, Listen to the flies, Hell was made in heaven och Liar. Samtliga från Rabbit don´t come easy. Men maffigast intro har ändå den här låten.

En annan sak jag saknade med det nya albumet var låtar med lite lägre tempo som är så mäktiga så att man börjar rysa när man hör dem. Eagle fly free har visserligen inte speciellt lågt tempo, men är ändå maffig. I den lite lugnare ändan hittar vi Don´t stop being crazy och In the middle of a heartbeat. Om den är lugn eller inte kan ju diskuteras, men följande låt är en av de nyare tillskotten till mina favoriter.

Slutligen, en av de mäktigaste låtarna som någonsin gjorts måste ändå den här vara. Dra upp volymen, luta dig tillbaka och njut!

Reseförberedelser

Snart ska familjen Ståhl ut i vida världen, 2005 tillbringade vi senast en hel vecka i varandras sällskap på Rhodos. Nu ska vi till självaste pensionärsholmen Madeira. Undrar hur detta ska sluta... Som bäst funderar jag på klädval och annat väsentligt. Faster sköter om mina blommor, jag har införskaffat lämplig underhållning i form av pocketböcker och traditionsenligt en skvallertidning inför flygresan. Nya shorts inhandlade så nu är det bara dags att tömma kamerans minneskort och ladda batterierna så börjar jag väl så småningom vara redo. Det ska bli väldigt skönt att komma bort från Vasa ett tag, men i smyg önskar jag att det var sommarens resa till Italien som stundade. Men, den som väntar på något gott...

Jag tänkte bifoga en bild från Rhodos, men de bilderna befinner sig på min externa hårdskiva som finns... Någonstans. Så i jakten på en helt lösryckt bild som inte har något med inlägget i övrigt hittade jag denna bild som jag snott av Pärsan på facebook. Dessutom insåg jag att jag ytterst sällan själv är med på de bilder som dyker upp här på bloggen. Här roar vi oss med Pärsans militärkläder under en förfest. Tack för lånet!

Nörden inom oss alla

Alla har vi någon sida av oss själva som vi undviker att skylta med, någon ljusskygg punkt; här avslöjar jag min.
Maken till irritation har jag då aldrig upplevt...
Här har jag som den nörd jag är väntat på uppföljaren till spelet Dragon Age i snart ett års tid. Därför förhandsbeställde jag det och 8.3 släpptes det i USA. Istället för att vänta på att spelet ska dyka upp i brevlådan fick jag koder så att jag kunde ladda ner det direkt till datorn. Ganska behändigt må jag säga. Så väntade jag på att det skulle laddas ner, tog 1½ timme. Sedan var det dags för själva installationen, så med andra ord en halvtimmes väntan till. Så när jag som ett barn på julafton trycker på Play så dyker det upp en liten ruta som säger att spelet inte får spelas nu efter som det inte utgivits i Europa ännu. När ska jag då äntligen få spela? Jo, den 10:e mars 01:00. Med andra ord om tre timmar och 33 minuter i skrivande stund. Jag hoppas för min sinnesfrids skull att det är finsk tid vi går efter och inte tiden i USA... Fram tills the moment of truth får jag helt enkelt underhålla mig på alternativa sätt. Jag kunde ha spelat demon, om jag inte redan klarat ut den... Demon med betoning på e, dEmon och inte demOn. Se så roligt jag har. Bara tre timmar och 22 minuter kvar.

I filmens värld - igen

Filmer som  bygger på böcker kan förorsaka väldig irritation bland de som först läst boken och sedan ser filmen. I den mildare ändan på irritationsskalan finner vi de scener som inte stämmer överens med de inre bilder boken gett en. Någonstans i mitten av irritationsskalan är när du sitter och väntar på en viss scen och så har filmmakarna valt att skära bort just den scenen. Men värst är ändå när filmmakarna bestämt sig för att göra scener som inte har någon förankring i boken överhuvudtaget! Jag säger bara; Harry Potter and the Half-Blood Prince...
Men hör och häpnad, igår kväll såg jag en filmatisering av en bok som var verkligt bra! Visserligen var det ett tag sedan jag läste Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, men filmen var verkligen välgjord. Naturligtvis var historien något avskalad, men jag upplevde den ändå aldrig som rumphuggen. Däremot upplevde jag att filmen hade en gladare ton, men var inte på något sätt tramsig eller djuplös.
Om vi fokuserar på filmen som sådan och inte i jämförelse med boken, så har den allt det jag vill ha i en film. Stilren bildkomposition, trovärdiga skådespelare, vackra miljöer, vänskap, kärlek och naturligtivs en het manlig skådespelare att vila ögonen på. Hela filmen är vädligt lättsmält, men plötsligt kommer man på sig med att fundera på vad som egentligen är rätt och fel. Kolla gärna trailern!
Är du filmintresserad, se filmen. Är du både en bokmal och filmfantast, upplev båda i valfri ordning. Den här historien kan man gott ta del av flera gånger!

Jonas Karlsson är mums!

Andrum

Det är tillfällen som det här jag längtar efter då all stress rycker tag i mig. Eftersom Daniela och Miili insåg att jag har störst tv blev det filmkväll hos mig, så medan flickorna hyrde film panikstädade jag lägenheten. Vi såg Murder by Numbers med Sandra Bullock. Inte min favoritskådespelare, men filmen var på det stora hela sevärd. Nu har flickorna farit hem och jag njuter av att inte behöva göra någonting. All hälsokunskap, medier i undervisning och skriftlig kommunikation är glömd. Just nu är det bara jag, popcorn och The big bang theory som existerar.

Pssst! Är det bara jag, eller är Leonard nästan snygg på den här bilden?!

Äntligen fredag

Efter en intensiv vecka är det nu dags för fredagsmyyyyyys. Puh.

Jag skriver, raderar, skriver, raderar, skriver, raderar, skriver, raderar...
Äh. Jag ger upp.
Jag vill ha sommar, sol och semester!

Mallorca -10

Tänk så fel allt kan bli...

 Men nu är luften rensad för den här gången.

Everyone has a best friend during each stage of life

- only a precious few have the same one

På jakt efter ovanstående ord, hittade jag även spår av den här pärlan. Sången i sig är oväsentlig, men om inte minnena av det här eländet får dig att dra på munnen får jag väl helt enkelt lära mig att stå på huvudet.
http://www.youtube.com/watch?v=eegDtyrSUZw&ob=av2el

Resfeber - än en gång...

Med jämna mellanrum drabbas jag av resfeber. Alltför ofta för min budget. Men så insåg jag att det är inte alls länge kvar tills familjen Ståhl ska iväg på solsemester. I slutet av mars styr vi kosan till bussterrorister, hajar och bombhot; med andra ord Sharm el Sheikh. Men jag är inte förvånad, något ska alltid hända för att grusa mina resplaner. Rökmolnet höll ju exempelvis på att grusa Grekland-resan... Därför ignorerar jag allt dåligt och njuter av bilderna från vårt hotell istället.

Grand hotel Sharm el Sheikh, ni är väl inte det minsta avundsjuka? Dessutom hoppas jag att min ekonomi reder upp sig så att jag och Miili har råd med vår planerade resa i sommar!

I filmens värld

Den här hösten och vintern har jag sett nästan löjliga mängder film. Men något ska man ju göra då man är själv om kvällarna och då känns det mer givande att se på film än bara slötitta på tv. För att inte tala om att surfa runt på facebook timme efter timme... Så det har blivit en hel del film på agendan. Jag har märkt att jag har en tendens att snöa in på en viss typ av filmer och då se allt som känns intressant inom det temat för att sedan hitta en ny grupp av filmer. Här om dagen hade jag t.ex. dansfilmsmaraton. Med risk för att låta som en fnittrig tolvåring, Channing Tatum är sanslöst snygg i Step up.

För tillfället är det västern som gäller. Och eftersom det finns så mycket film av den typen lär jag drömma om cowboys ett tag till. Inte mig emot, en ung Clint Eastwood får gärna figurera i mina drömmar. Uppmärksamma ung, 80 år börjar vara i lite äldsta laget, till och med för mig.

Sku nog.



Igår var det dags för årets första biobesök med Miili. Love and other drugs stod på agendan. Jag tyckte den var lite trist om jag ska vara ärlig, det hände inte så mycket. Förutom att de hade sex var femte minut. Lite fuktig i ögonen blev jag nog på slutet, men å andra sidan grät jag då jag såg Upp första gången...

Spöket av Matilda 14 år

Idag kom jag till en skrämmande insikt. Precis i vilka banor mina tankar gick kan jag inte dra mig till minnes, men jag kom att tänka på en bok. En bok som jag för många år sedan näst intill sov med, den var min bibel och jag läste den gång på gång. Länge och väl satt jag och grunnade på vad boken kunde ha hetat. Efter att ha googlat en stund, blev det med ens klart. Skuggorna i spegeln. Idag när jag besökte bibban kunde jag inte bara låta bli att se om den fanns i hyllan och det gjorde den. Så därför sträckläste jag den ikväll. Den välbekanta historien spelades än en gång upp för mig, men samtidigt fick den mig att minnas mig själv som jag var då. Det skrämmande med hela alltihopa var att jag nästan glömt bort boken. Det är nästan som om jag glömt bort en bit av mig själv.

Därför gjorde jag något inatt jag inte trodde jag skulle göra igen. Jag grävde fram en svart topp med spets. Jag vässte min svarta kajal. Först gick det lite knaggligt men sen så mindes mina händer hur jag gjorde. De sotiga ögonen och de mystiska figurerna jag envisades med att ha på kinderna. När jag såg mig själv i spegeln var det lite som att se ett spöke. Ett spöke av Matilda 14 år. Jag fundera först på att ta ett foto av mig själv med systemkameran, men kornig webcamkvalitet kändes som det enda rätta. Tänk så knasiga funderingar man får så här om nätterna. Månne jag blir så här då jag får tillräckligt med sömn för en gångs skull?

I övrigt är det oförskämt skönt med jullov, jag kunde gott ha ledigt tre veckor till.