Min höstnedstämdhet börjar vända! Jag kan åter njuta av de små guldkorn som vardagen erbjuder.
Jag känner mig en smula fånig, men alla vita träd gör mig på gott humör. Varenda träd ser ut som om det blivit doppat i florsocker! Jag försöker föreviga hur vacker det är och hoppeligen dyker någon bild upp här så småningom. Det känns som att bo i ett julkort. På tal om det så är det dags att öppna första luckan i kalendern idag! Om jag hade en kalender det vill säga... Försöker sända mentala bilder av hur lycklig jag skulle vara med en Haribo-kalender till min mamma och hoppas hon förstår vinken.
Det finns få saker som känns så slagkraftigt som ett bra uttryck eller ordspråk och att stöta på ett på ett annar språk känns om möjligt ännu bättre. Vivere per mangiare, non mangiare per vivere. Det kommer säkert som en chock, men det är italienska. Fritt översatt betyder det: att leva för att äta, inte att äta för att leva. Den dag jag bygger ett hus ska det på sätt eller annat finnas med i inredningen i köket. I lägenheten tror jag att jag får nöja mig med att skriva det på min To remember-tavla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar