Mitt liv som wannabe-pensionär

Förrän ni fortsätter läsa, lägg det faktum att jag ännu inte fyllt 20 bakom örat, efter att ha läst igenom inlägget började tillome jag själv tvivla.

Måndag. Fick tuppen att framstå som en sjusovare då jag steg upp, sökte mig halvdöd till skolan för att sova mig igenom en lektion. Inställd. Får jag veta framme vid dörren. Tack för den du!

Något senare då jag drack dagens andra kaffe hemma i Smedsby, blev jag dock på bättre humör. Kaffen hade naturligtvis sin inverkan, men framförallt var det radio Vega som bidrog till dagens "där sir man..." -moment. Försök känna in atmosfären. Vasabladet ligger blottat framför mig, solen sken in genom fönstret och värmde mina kinder, kaffet smakade himmelskt och jag kände harmonin sprida sig från topp till tå. Jag lyssnade med ett öra på ett gäng åldringar (läs: stöitar) som diskuterade (läs: reid ut) vad kärlek egentligen är.

Kvinna; gammal som gatan och med knarrande röst: Men, vad tycker ni om de här katolska prästerna som lever i celibat och det leder till pedofili? Nog är det väl ändå en sorts kärlek till de små pojkarna det också?
Man; halvdöd som hostar fram: Eller så är di bara kåta!
Kvinna; nu ännu äldre men något upprörd: Men de har di ju hushållerskor till!

Med kaffet i halsen fortsatte jag lyssna mer noggrannt på programmet som passande nog hette De äldres råd.

Eftersom min blonda väninna snart fyller år höll jag och fifflade med en present idag, vilket naturligtvis ledde till att jag tittade bland mina bilder. Vilket naturligtvis ledde till att jag blev nostalgisk, vilket i sin tur ledde till att jag spelade lite musik från förr i världen. Vilket i sin tur självklart ledde till att jag blev ännu mer nostalgisk. En låt som aldrig upphör att fascinera mig är ändå Yahel - Bomb creator. Låten i sig är mer än nog, men det finns få låtar som är så laddade med minnen som den.

http://www.youtube.com/watch?v=Y8_u-hf0sVk

Det finns hopp för mig, det finns hopp...

Har inte haft tid att uppdatera min blogg på ett tag eftersom jag antingen a. befunnit mig i skolan eller b. suttit med näsan fastklistrad vid Vasabladets eller Finavias hemsidor. Orsaken till detta är inte något spirande intresse för nyheter via internet eller flyg som sådana. Däremot har jag en resa till Grekland som står på tur, och blir den inte av lär jag inte vara en rolig prick den kommande tiden. Blir det ingen resa av och om sommaren blir kall pga den där eländiga vulkanen kommer jag bli en väldigt bitter människa.

Men som tur verkar det som det finns en ljusglimt i tillvaron! Uppdaterat kl 9:50 idag så meddelade Finavia att samtliga flygplatser i Finland för tillfället är öppna och tros vara det åtminstone över helgen. YES!

Hoppas det håller i sig till den 18.5 eller så får den där vulkanen med mig att göra. Är det inte typiskt, när jag nu längtat, väntat och suktat efter den här resan sen januari händer det något i den här stilen. Det största problem jag vill ha just nu är att fundera på huruvida jag ska kunna bestämma mig för vilka fem par skor som ska packas ned!

Skolan är för tillfället bara ett elände fyllt med jobbiga deadlines och pedvet.