torsdag 30 september 2010

Universitetsstudier?

Har en lång dag i bagaget i typiskt PF-anda. Hälsade morgonen med ord som jag nu byter ut till "stormade orkaner" och "riv mina råsegel" i sann Kapten Haddock-stil. Jag var försenad och lägenhet svinkall, bara att dyka ner i kläderna som låg brevid sängen. Därefter gick jag bärsärkargång i jakten på mina nycklar. Inte i skålen på hallbordet, inte i jackfickan, inte på köksbordet. Slutligen hittade jag dem på tvättmaskinen tre minuter förrän lektionen började. Första lektionen diskuterade vi bl.a. inlärning och kom då osökt att tänka på uttrycket aldrig mer som man ofta tar till vid negativa upplevelser. Naturligtvis spann vi vidare på det ämnet och insåg att de flesta associerade uttrycket med fenomenet dagen-efter. Därpå följde en diskussion kring huvuvida det är värt att må som en kratta en dag för några timmars rus, ingen blev omvänd. Det är så arma dagars dyrt att underhålla sig nyktert. Därefter stod det föreläsning på våra scheman. Några få var engagerade i barns språkutveckling, Miili satt brevid mig och lackade naglarna. Själv gjorde jag italienska-läxan, ett knepigt språk det där. För att kunna prata om något måste du veta huruvida det är ett maskulint eller feminint substantiv. Till exempel, casa som betyder hus eller hem är ett feminint ord. Om jag då vill säga ett hus så blir det una casa, medan huset blir la casa. Italienskan har en hel uppsjö av småord...
Efter en snabblunch följde en övning i modersmål & litteratur. Vi lyssnade till högläsning, skrev dikter ur huvudpersonens synvinkel och avslutade med att skapa en staty med oss själva föreställandes känslor ur texten. Jag avslutade dagen med en valbar bildkonstkurs tillsammans med några utisar, så kursen går på engelska. Vi övade oss i så kallad blind drawing där resultatet inte är det viktiga utan att man verkligen iakttagit det man sett. Trött i skåpet blir man och en stor smula deprimerad då man ser slutprodukten...
Snart ska jag iväg till simhallen, Miili och Daniela lurade med mig. Men först ska jag dricka en kvällskaffe och äta en bulle, det vore ju skam på torra land om jag mot förmodan gick ner i vikt.

På lördag blir det pensionärsutflykt till IKEA, då de (förhoppningsvis) nya och fräscha prylarna är på plats och jag städat ska jag föreviga min lägenhet som den ser ut just nu så jag minns sen när jag är en gammal ungmö och fortfarande bor här om 55 år.

Om det inte vore för kaffe så hade jag inte haft någon identifierbar personlighet överhuvudtaget.
David Letterman


fredag 24 september 2010

I tusen regnpölars land

Ett stort tack till de högre makterna, äntligen en "ångra" knapp här på blogger! Många inlägg har gått en tidig död till mötes pga något ack så litet men fatalt misstag. Eftersom jag är ledig idag blir den här helgen något längre än normalt, men än så länge har jag inga spikade planer. Vi får helt enkelt ta det som det kommer. I mitt stilla sinne tänkte jag inleda min helg storslaget med klädtvättning, städning osv. Kanske till och med en skön promenad i sällskap av höstens vackra färger. Jag vaknade till ett mycket dystert Vasa, regn, regn och ännu mera regn. Vattendropparna smattrade mot fönsterrutan och jag gjorde det enda rätta; jag stängde av väckningen och somnade om. Men lite har jag åstadkommit, en tvättmaskin har jag tvättat och hängt upp och så rensade jag ut ett flertal plastburkar med suspekt innehåll ur kylskåpet.

Något som är aningens pinsamt att erkänna men som stör mig något oerhört är utsikten från mitt köksfönster. Det är något speciellt med att se årstiderna avlösa varande från samma plats år ut och år in medan man äter sitt morgonmål. Men det var hemma det, här i stan ser jag samma eländiga byggnad som är precis lika tråkig oavsett väder och vind. Om jag pressar mitt ansikte mot rutan ser jag på sin höjd några trädtoppar...
Men nu börjar kaffetanden värka, så nu är jag tvungen att lämna ett ganska meningslöst inlägg till förmån för mer primära behov.


tisdag 21 september 2010

I-landsproblem

Vänligen sluta skriv tvetydiga statusuppdateringar.
Du vet att jag är dum nog att hoppas.



Trollskogen på villan

18.09.2010


söndag 19 september 2010

Klockar är 04:53...

....regnet dansar på taken, endast Matilda är vaken

Ikväll botade jag min förkylning på finländskt vis; med alkohol. Ett bra beslut. Hur bra lär jag märka om några timmar då jag vaknar. Det är lite galet då man är enda singeln som är ute och gör bort sig med ett gäng upptagna brudar samt en av brudarnas pojkvän. Ännu mer galet blir det då man kommer så bra överens med pojkvännen i fråga att man gott kan sitta och konversera med honom. Jag kan ju inte skrika "Det är min bästa väns pojkvän, jag är nog singel!" åt varje stackars man som går förbi. Så fick Mimosa-utan-hämningar för sig att jag behövde lite hjälp på traven i mitt raggande. Vad hon ordagrant sa till sin bordskavaljer har jag ingen aning om, och det vill jag troligtvis inte veta heller. Hans röda kinder sa alldeles tillräckligt. Senare under natten flög fan i mig och en alldeles oskyldig flickstackare hamnade i kläm. Och fy farao så roligt det var! Nåja, att vara en smula bitchig är inte en lyx jag kostar på mig alltför ofta.


But she never could get drunk enough to get him off her mind

tisdag 14 september 2010

Stegring och sommarminnen

Karvsor den 11:e juli




Remind me why we decided this was for the best

söndag 12 september 2010

Kaffebloggen

Och mitt i vardagseländet, bland smutsiga tallrikar, obetalda räkningar och kanelbullar så kommer det. Inte ett svar på de svåra frågorna, utan ett gapskratt från själens djupaste skrymslen, så hjärtligt att det tvingar fram tårar.

lördag 11 september 2010

Lördagsfunderingar

Min mycket muntra far håller på att dra mig ner i sin höstbutterhet. Vilket knappast är ett ord. Som den glädjebringare han är sa han för någon dag sen: "ja sku bara vila sov ja nu... sov tills e blir 2011". Jag är snart benägen att hålla med. Finland är kallt och eländigt och min ekonomiska situation tillåter inga utsvävningar som en tredje södernresa för iår. Värmeljus får bli lösningen på det problemet. Och i takt med att visaren på termometern sjunker, dalar också min entusiasm över att vara singel. Alla snygga män i Vasa stad med omnejd har försvunnit spårlöst. För att inte prata om det usliga modet! Samtliga kläder tycks enbart finnas i två färger; musgrå och puderrosa. Med puffärm. Det finns egentligen enbart tre färger jag inte klarar av; beige, musgrå och puderrosa. Dessutom ser jag ut som ett åkerspöke i puffärm. Och så alla dessa skogshuggarskjortor! Visst, de är sköna att sjunka in i på måndagmorgon, men eftersom jag vill känna mig het på dansgolvet ikväll, då är det INTE en skogshuggarskjorta jag vill ha på mig. Jag efterlyser klara färger, modeller för folk som har lite former och naturligtvis, utan puffärmar. Första gången jag överhuvudtaget skriver om kläder här på bloggen, då är det dåligt ställt. Men det finns hopp, för snart kommer Mark Levengoods senaste bok till mig på posten! September månads föreläsningar är räddade.

Men nu får jag ta och gaska upp mig, ingenting blir bättre av att jag sitter här och suckar. För ikväll ska jag ha roligt, om jag så ska ha det i skogshuggarskjorta!

fredag 3 september 2010

Efter regn kommer solsken. Sen blir det i regel hagel.

Så var skolan i full rulle igen, men motivationen lyser med sin frånvaro. Som mina förstående föräldrar påpekade när jag delgav mina hjärtesorger; "men då har du ju all tid i världen att fokusera på skolarbete den här hösten". Det är tur man har vänner, blåsiga fredagskvällar är som gjorda för att sitta inne i värmen, trycka i sig massor av onyttigheter och se på skräckfilm. Kvällen till ära har jag, Marina och Daniela sett på The children, som var obehagligare än namnet låter påskina. Som de lättskrämda höns vi är hade vi kuddarna framme som skydd och ropade "Nej nej nej, gå int dit!" i kör. Imorgon ska vi äntligen fira min och Linns födelsedagar, hoppas det blir en minnesvärd kväll!
I min famn ligger nu Marinas present, som de sentimentala fåntrattar vi är har vi inlett en tradition med någon form av minnesalbum till speciella födelsedagar. Det exakta innehållet tänker jag inte återge, är ni lyckligt lottade så får ni kanske kika i det någon gång. Däremot kan jag meddela att albumet bl.a. innehåller ett antal citat av min och Marinas inspirationskälla här i livet; Mark Levengood, kombinerat med mindre lyckade bilder av mig.

"Är man från Finland är man inte byggd för att sitta i lotusställning. ...vila i evigheten får jag väl i graven, och då kan de, om de fortfarande tycker det är viktigt, vika ihop mig i lotusställning."

Snälla Mark Levengood, om du av någon outgrundlig anledning googlat ditt eget namn och hamnat på min arma blogg, skriv fler böcker! De du redan skrivit har räddat många dötrista föreläsningar.

Och tack Marina för alla gapskratt!