Idag då höstlöven virvlade så vacker runt mig kände jag mig precis som Pocahontas. I övrigt såg jag inte mycket eftersom vinden också tog tag i mitt hår och föste det i ansiktet på mig. Om jag befunnit mig någon annanstans än vandrandes längs Skolhusgatan skulle jag förmodligen brustit ut i Colours of the wind. Sen insåg jag att likheterna med Pocahontas slutade just där, med löven och det mörka håret. Istället för en paddel höll jag en kaffemugg i handen och förvånansvärt nog brukar jag inte ha på mig någon beige-gul klänning med fransar till vardags. Någon Meeko eller Flit såg jag inte heller till. Om de inte förvandlats till Sanna och Emma som var ute på tobak. För att inte prata om John Smith som lyste med sin frånvaro! Möjligtvis så har han i sin tur förvandlats till Hockeyfrillan Haagensen som jag stötte på i bildkonstsalen? Knappast. Eller så kanske jag inte hunnit så långt i berättelsen ännu. Vi får hoppas på det. På tal om frisyrer, John Smiths och inte Hannas, så kan jag inte låta bli att fundera på hur John Smiths hår skulle se ut i verkligheten. Den där mittbenan är det lite väl töntvarning på...
För övrigt borde jag göra vettigare saker än att skriva flummiga inlägg, till exempel gå och lägga mig eller så åtminstone göra italienska-läxan. Helst av allt skulle jag vilja se på Paranormal activity som jag nu har förskaffat mig på mindre lagliga vägar. En del säger att den är skrattretande, andra att den är den mest skrämmande film de någonsin sett. Därför överväger jag om jag vågar se den ensam eller inte. Att vara lättskrämd eller att inte vara, det är frågan...
(Tack Google för lånet av bilden...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar