Två av fyra praktikveckor är nu avklarade. Jag räknar dagarna. Det är väldigt mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag antar att inse sina begränsningar är nyttigt det också. Men jag försöker överleva genom att se ljuset i tunneln, praktiken kommer inte att vara för evigt. Positivt tänkande. "When life gives you lemons, make lemonade." Ska jag vara helt ärligt skulle det andra alternativet som inkluderar salt och tequila locka mera men det är helt enkelt inte möjligt den här helgen. Praktiken lär inte gå smidigare om jag dessutom har en två-dagar-efter-tequila-huvudvärk.
Eftersom jag läst tre rätt lättuggade böcker på senare tid tyckte jag att det var en fin idé att ta alla tre på en gång. Böckerna är sinsemellan rätt olika men samtliga är skrivna på svenska, en finlandssvensk, så man kan inte skylla eventuella tillkortakommanden på översättaren.
Den första är Underfors av Maria Turtschaninoff, en finlandssvensk fantasyroman för ungdomar. I olika sammanhang har jag hört om ett litteraturprojekt som baserar sig på den här romanen så jag kunde inte låta bli att läsa den. Eftersom den är skriven för ungdomar var den rätt lättläst men jag upplevde ändå inte språket som fattigt. Historien var inte så banal som jag misstänkt och jag låg vaken längre än planerat eftersom jag ville veta hur den skulle sluta. Jag skulle utan vidare kunna tänka mig att använda boken i något undervisningssammanhang. Även vuxna som tycker om fantasy och vill koppla bort ett tag kan med fördel läsa boken.
Saker min son behöver veta om världen, skriven av Fredrik Backman, är precis det den utlovar: en pappas råd till sin tvååriga son. Jag var rädd att boken skulle vara förutsägbar och klämkäck men jag blev till min stora glädje motbevisad. Backmans självironi får mig att skratta till och jag blir glad av all den okonstlade kärlek och tillgivenhet han känner för sin son och sin fru. Det här är inte en bok som du går och grunnar på i dagar i efterhand men det är inte heller det författaren strävat efter. Boken är perfekt att ha i väskan och läsa till exempel på bussen eftersom kapitlen är rätt korta och Backman får dig att dra på munnen.
Johan Theorins Skumtimmen är en svensk deckare men det är inte en polis i huvudrollen utan en mamma som har svårt att släppa att hennes lille son försvann för så många år sedan. Filmen har nyligen filmatiserats och jag överväger starkt att se filmen, främst för miljöernas skull. Nedan ser ni trailern till filmatiseringen. Boken är rätt välskriven och spännande men ändå saknar jag något. Stundtals blir det lite torrt och många tillbakablickar som inte är nödvändiga för handlingen. Jag stannar aldrig upp bara för att smaka på en extra fyndig formulering och slutet visade sig vara lite av en besvikelse. Bokens starkaste sida är beskrivningarna av Öland: jag får en plötslig lust att vandra omkring i den karga naturen.
