Universitetsstudier?

Har en lång dag i bagaget i typiskt PF-anda. Hälsade morgonen med ord som jag nu byter ut till "stormade orkaner" och "riv mina råsegel" i sann Kapten Haddock-stil. Jag var försenad och lägenhet svinkall, bara att dyka ner i kläderna som låg brevid sängen. Därefter gick jag bärsärkargång i jakten på mina nycklar. Inte i skålen på hallbordet, inte i jackfickan, inte på köksbordet. Slutligen hittade jag dem på tvättmaskinen tre minuter förrän lektionen började. Första lektionen diskuterade vi bl.a. inlärning och kom då osökt att tänka på uttrycket aldrig mer som man ofta tar till vid negativa upplevelser. Naturligtvis spann vi vidare på det ämnet och insåg att de flesta associerade uttrycket med fenomenet dagen-efter. Därpå följde en diskussion kring huvuvida det är värt att må som en kratta en dag för några timmars rus, ingen blev omvänd. Det är så arma dagars dyrt att underhålla sig nyktert. Därefter stod det föreläsning på våra scheman. Några få var engagerade i barns språkutveckling, Miili satt brevid mig och lackade naglarna. Själv gjorde jag italienska-läxan, ett knepigt språk det där. För att kunna prata om något måste du veta huruvida det är ett maskulint eller feminint substantiv. Till exempel, casa som betyder hus eller hem är ett feminint ord. Om jag då vill säga ett hus så blir det una casa, medan huset blir la casa. Italienskan har en hel uppsjö av småord...
Efter en snabblunch följde en övning i modersmål & litteratur. Vi lyssnade till högläsning, skrev dikter ur huvudpersonens synvinkel och avslutade med att skapa en staty med oss själva föreställandes känslor ur texten. Jag avslutade dagen med en valbar bildkonstkurs tillsammans med några utisar, så kursen går på engelska. Vi övade oss i så kallad blind drawing där resultatet inte är det viktiga utan att man verkligen iakttagit det man sett. Trött i skåpet blir man och en stor smula deprimerad då man ser slutprodukten...
Snart ska jag iväg till simhallen, Miili och Daniela lurade med mig. Men först ska jag dricka en kvällskaffe och äta en bulle, det vore ju skam på torra land om jag mot förmodan gick ner i vikt.

På lördag blir det pensionärsutflykt till IKEA, då de (förhoppningsvis) nya och fräscha prylarna är på plats och jag städat ska jag föreviga min lägenhet som den ser ut just nu så jag minns sen när jag är en gammal ungmö och fortfarande bor här om 55 år.

Om det inte vore för kaffe så hade jag inte haft någon identifierbar personlighet överhuvudtaget.

David Letterman