Booty calls och dubbelgångare

Inatt klockan 04:08 väcktes jag av att en för mig obekant nummer ringde. Min första tanke var att det troligen var något fyllo så jag ignorerade samtalet. Sen slog det mig att det på något vis kunde ha med min lillebror att göra som vi skjutsat in till stan tidigare på kvällen. Så när det ringde på nytt svarade jag sömnigt:

- Matilda...
- Hej! Var gör du?
- Sover.
- Var då?
- Där hemma?
- I Oravais?

När jag väl insett att min lillebror inte är i någon knipa gick min tankekraft åt att försöka få någon klarhet i varför rösten lät så väldigt bekant. Eftersom personen jag pratade med hade spår av målbrottet kvar i rösten antog jag att det var en ung man i min brors ålder. När jag hörde Oravais nämnas så slog det mig: den här personen söker inte mig utan min dubbelgångare. Matilda Ståhl, ljust hår, bosatt i Oravais och ett år yngre än mig, men med samma namn och samma stavning. Därför konstaterade jag lungt:

- Jag tror att du har fått tag på fel Matilda.
- Jaa... Kanske det. Hehehe. Ursäkta.

I efterhand funderade jag varför jag alltid ska vara så vänlig, egentligen började jag vid det här laget vara smått förbannad. Jag antog att han sökt reda på hennes nummer, hittat min istället och antagit att det var den Matilda han sökte. Jag ville ropa och härja om hans uppenbara lässvårigheter eftersom det inte finns hemskt många esplanader i Oravais. Jag ville poängtera att klockan var fyra och att Petter som naturligtvis vaknat av allt ståhej skulle stiga upp om två timmar och jobba för sjätte dagen i rad. Men så slog det mig att jag minsann också ringt fyllesamtal i mina dagar och han hade ju trots allt haft sinnesnärvaro nog att be om ursäkt, så jag lade snällt på luren.

I efterhand började jag fundera på varför rösten lät så bekant. Så insåg jag att det lät som en god vän jag inte pratat med på länge, eller egentligen som han lät för fem år sedan. När aktiviteten började vakna till liv mellan mina öron insåg jag att det är mindre troligt att det var något röstspöke som ringt åt mig utan snarare en ung man med samma dialekt som min vän.

När jag senare försökte somna om kunde jag inte låta bli att le åt tanken att jag fått en annan människas booty call. Undrar om hon hamnat ut för samma sak någon gång, något fyllo som egentligen försökt få kontakt med mig på småtimmarna?

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Dock inget om att förbättra världen. Snarare något angenämt om en viss het vampyr nedan. Det kändes minst sagt motigt att komma sig upp ur sängen och drömmarnas värld. Dessutom har Petter kvällsskift så han får sött sova vidare. Nåja, snart är det fredag.

Orättvist, snörvlar jag.

Så var det söndag igen. En våndans dag om man varit ute i krogsvängen dagen innan. Jag och Petrus har hälsat på i hans hemstad över helgen och vi tillbringade vår vilda lördagskväll med att äta god mat och med att spela kort med hans föräldrar. Vi förlorade två gånger. Efter det tittade vi på film varpå jag sedan gick och knöt mig någorlunda tidigt. Ändå har denna söndag varit seg så seg. Trots att jag hela oktober ätit citrusfrukter som om jag fick betalt för det har jag dragit på mig en förkylning. Tekniskt sett är det Petter som dragit en förkylning på mig eftersom han snörvlade före jag började. Idag är mitt huvud tungt trots att jag inte ens tittade på en alkoholfri cider igår. Orättvist.

Av någon anledning fick jag för mig att skumma genom samtliga inlägg jag skrivit i min blogg. Hjälp säger jag bara. Jag som trodde att jag inte har förändrats så hemskt mycket sen jag var nitton. Jag hade fel. Dels beror det på att min livssituation förändrats sedan jag var en i ett gäng singelbrudar. Dels, trots att det tar emot en smula att erkänna, så har jag väl blivit lite mer vuxen. Men den här typen av insikter är alldeles för maffiga för mitt tunga ickekrapulantiska huvud så jag ska titta på Solsidan istället.

Strumpglädje

Ibland försöker jag påminna mig om att uppskatta de där små sakerna i vardagen som gör den uthärdlig. Det kan vara en morgon då varken jag eller Petter har jobb eller något annat speciellt på gång så vi både kan och har ro att ta sovmorgon och kan börja dagen med att stilla vakna till liv i varandras famn. Det kan vara ett besök vid barndomshemmet då hela familjen kärleksfullt driver med varandra och alla samtidigt är oerhört lyckliga och stolta över att just vi är en familj. Det kan vara den lätt vingliga kvällspromenaden till den sedvanliga baren då vi stannar upp och spontant kör en gruppkram och jag påminns om vilka underbart underliga vänner jag har.

Idag var det en riktigt liten sak som gjorde mig glad, nämligen strumplådan. Av någon anledning tycks alltid mina strumpor vara söndernötta så här om dagen rensade och ordnade jag i vår strumplåda. Dessutom hade såväl jag som min mor tröttnat på att se mina söndriga strumpor så vi hade köpt nya på var sitt håll. Det var alltså en välorganiserad strumplåda fylld med hela och fräscha strumpor som mötte mig idag och mina fötter fick krypa in i ett par helt nya strumpor.

Med mig själv som resesällskap

Efter två intensiva dagar i Stockholm är jag hemma igen. Mer ingående om vad jag gjort på dagarna kan ni läsa om på min mer officiella blogg som ni hittar här men i korthet har jag promenerat runt, besökt museer och shoppat. Bland annat några julklappar kom med mig i kappsäcken hem...

Resan blev riktigt bra trots att jag som vanligt utgick från att det värsta skulle hända. Att resa på egen hand var inte alls så skrämmande som jag föreställt mig men å andra sidan gick själva resandet smärtfritt och det känns alltid tryggare att resa i ett land där man behärskar språket. Lite ensamt blev det nog, framför allt då det var dags att äta, då vill man gärna ha sällskap.

Den andra dagen vaknade jag löjligt tidigt eftersom jag somnat som en stock tidigt kvällen innan. Så jag tog en promenad i gamla stan tills butikerna öppnade. Efter en stund gjorde sig gårdagens skavsår påminda och det började dugga så jag dök in på ett litet café vid Västerlånggatan. Där jobbade en ung kvinna i min ålder och vi började småprata. Jag nämnde att jag var finlandssvensk (som om det inte hörs när man öppnar truten...) och till min förvåning visste hon allt möjligt om finlandssvenskar och tyckte till och med att många svenskar är okunniga i frågan med tanke på vår gemensamma historia. Det visade sig att hon lustigt nog studerat minoritetsspråk och berättade om hur hon rest till Hawaii på studieresa i minoritetsspråk. Eftersom jag var enda kunden hann vi diskutera hur det är att resa ensam och hur glad man blir över att få byta några ord med en annan människa. Hon berättade om hur hon helt ensam suttit strandad på flygplatsen i Seattle i tretton timmar och till slut nästan börjat prata med sig själv av uttråkning. Vi diskuterade hennes pojkvän som är amerikan men bor på Hawaii där de träffats och hur de tvingas resa för att få vara tillsammans. Han får nämligen bara befinna sig i Sverige i tre månader och hon lika länge i USA. Jag hade svårt att hålla mig för skratt då hon efter en lång utläggning om den invecklade byråkratin konstaterade att det hade varit lättare för henne att bli tillsammans med grannen.

Tyvärr sa vi aldrig vad vi hette så jag kan inte använda hennes namn. Men hon var hur som helst en av pärlorna från min resa i Svearikets huvudstad. Vad du än heter, tack än en gång för en trevlig pratstund och jag håller tummarna för att din amerikan får flytta till Sverige!

Halv åtta hos mig

... är halv nio hos mig. Och då de till slut visar avsnitten från mina hemtrakter så åker jag iväg till Sverige. Det känns som om jag knappt hunnit packa upp från senaste resa då det är dags att åka iväg på följande. Visserligen är det bara fråga om en natt, men det är flera år sedan jag senast var i Stockholm så det är lite spännande ändå. Tanken var att jag skulle ta del av kursen Multimodal designs for game-based learning men så blev det någon knorr i kommunikationen för några dagar före jag ska resa iväg inser jag att kurstillfället inte existerar längre. Men eftersom resan är bokad och jag inte har möjlighet att resa när som helst blir resan av ändå. Istället fokuserar jag på konstpedagogik och så kanske lite shopping... Men nog kommer det vara lite underligt att vara på resa helt ensam. De har lovat mulet väder men jag är glad så länge det inte regnar. Hoppeligen blir det roligt och om inte så är jag snart hemma igen!

HipsterGirl och GamerGirl

Nemi kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, men nu har jag hittat en till favorit: Living with Hipstergirl and GamerGirl. Enjoy! Den andra är speciellt rolig eftersom jag och Petter tillbringade en kväll med att lägga upp en plan för vad vi skulle göra om vi blev attackerade av zombier...