Jag börjar också vara väldigt trött på min nya stil. Jag kan inte bestämma mig för vilka som är värre: de ilskna blickarna från folk som tror att jag är en slagsbult eller de deltagande men lätt dömande blickar jag får från folk som tror att jag blir misshandlad. Men det var rätt sött att några herremän på jobbet erbjöd sig ta ett snack med personen som var skyldig till min blåtira. Nu är det alltså en vecka sedan trottoardyket, blodet i ögat är en pikant detalj som dykt upp under senare halvan av veckan.
Dimmi quando quando quando?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar