lördag 26 oktober 2013

Booty calls och dubbelgångare

Inatt klockan 04:08 väcktes jag av att en för mig obekant nummer ringde. Min första tanke var att det troligen var något fyllo så jag ignorerade samtalet. Sen slog det mig att det på något vis kunde ha med min lillebror att göra som vi skjutsat in till stan tidigare på kvällen. Så när det ringde på nytt svarade jag sömnigt:

- Matilda...
- Hej! Var gör du?
- Sover.
- Var då?
- Där hemma?
- I Oravais?

När jag väl insett att min lillebror inte är i någon knipa gick min tankekraft åt att försöka få någon klarhet i varför rösten lät så väldigt bekant. Eftersom personen jag pratade med hade spår av målbrottet kvar i rösten antog jag att det var en ung man i min brors ålder. När jag hörde Oravais nämnas så slog det mig: den här personen söker inte mig utan min dubbelgångare. Matilda Ståhl, ljust hår, bosatt i Oravais och ett år yngre än mig, men med samma namn och samma stavning. Därför konstaterade jag lungt:

- Jag tror att du har fått tag på fel Matilda.
- Jaa... Kanske det. Hehehe. Ursäkta.

I efterhand funderade jag varför jag alltid ska vara så vänlig, egentligen började jag vid det här laget vara smått förbannad. Jag antog att han sökt reda på hennes nummer, hittat min istället och antagit att det var den Matilda han sökte. Jag ville ropa och härja om hans uppenbara lässvårigheter eftersom det inte finns hemskt många esplanader i Oravais. Jag ville poängtera att klockan var fyra och att Petter som naturligtvis vaknat av allt ståhej skulle stiga upp om två timmar och jobba för sjätte dagen i rad. Men så slog det mig att jag minsann också ringt fyllesamtal i mina dagar och han hade ju trots allt haft sinnesnärvaro nog att be om ursäkt, så jag lade snällt på luren.

I efterhand började jag fundera på varför rösten lät så bekant. Så insåg jag att det lät som en god vän jag inte pratat med på länge, eller egentligen som han lät för fem år sedan. När aktiviteten började vakna till liv mellan mina öron insåg jag att det är mindre troligt att det var något röstspöke som ringt åt mig utan snarare en ung man med samma dialekt som min vän.

När jag senare försökte somna om kunde jag inte låta bli att le åt tanken att jag fått en annan människas booty call. Undrar om hon hamnat ut för samma sak någon gång, något fyllo som egentligen försökt få kontakt med mig på småtimmarna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar