Strumpglädje

Ibland försöker jag påminna mig om att uppskatta de där små sakerna i vardagen som gör den uthärdlig. Det kan vara en morgon då varken jag eller Petter har jobb eller något annat speciellt på gång så vi både kan och har ro att ta sovmorgon och kan börja dagen med att stilla vakna till liv i varandras famn. Det kan vara ett besök vid barndomshemmet då hela familjen kärleksfullt driver med varandra och alla samtidigt är oerhört lyckliga och stolta över att just vi är en familj. Det kan vara den lätt vingliga kvällspromenaden till den sedvanliga baren då vi stannar upp och spontant kör en gruppkram och jag påminns om vilka underbart underliga vänner jag har.

Idag var det en riktigt liten sak som gjorde mig glad, nämligen strumplådan. Av någon anledning tycks alltid mina strumpor vara söndernötta så här om dagen rensade och ordnade jag i vår strumplåda. Dessutom hade såväl jag som min mor tröttnat på att se mina söndriga strumpor så vi hade köpt nya på var sitt håll. Det var alltså en välorganiserad strumplåda fylld med hela och fräscha strumpor som mötte mig idag och mina fötter fick krypa in i ett par helt nya strumpor.