Chi cerca trova. Den som söker han finner.
Ovanstående ordspråk lärde jag mig igår. Det har egentligen inte hemskt mycket med det här inlägget att göra, men jag tycker att den italienska varianten är så härligt komprimerad.
I snart tre och ett halvt år har jag läst italienska. Stundtals har det varit väldigt jobbigt att hitta motivation att hinna med språkstudier utanför mina vanliga studier. Då jag blivit tillfrågad hur länge jag ska orka läsa har jag svarat så länge min lärare orkar undervisa. Hon, liksom majoriteten av gruppen, är nämligen pensionär egentligen. Studietakten har därmed varit lugn och allehanda fenomen utöver italienskan har också de behandlats under lektionstid. Eftersom jag bollat med både studier och jobb i flera år har det resulterat i att jag varit borta en del men tack vare den långsamma takten lyckats hänga med någorlunda ändå.
Igår meddelade vår lärare att hon endast kommer att inleda vårens kurs och sedan tar en yngre lärare vid. Nu står jag alltså inför ett val, ska jag fortsätta läsa italienska? Jag misstänker nämligen att jag inte har den motivation som krävs för att läsa i ett högre tempo. Men samtidigt känns det dumt att lägga italienskan på hyllan för att småningom glömma allt jag lärt mig och bara kunna klämma ur mig ett Boungiorno! på sin höjd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar