Som jag tidigare nämnt, har Haruki Murakami blivit en stor favorit hos mig. Så när sambon åkte iväg för att jobba borta en hel helg passade jag på att sluka den maffiga 1Q84-triologin. I vanliga fall blir jag väldigt frustrerad över att saker och ting händer utan någon förklaring, men i Murakamis värld accepterar jag att bisarra saker händer och att det är naturligt. I 1Q84 förekommer två parallella världar, 1984 och 1Q84. Gränserna är vaga, men bland annat månen vägleder dig mellan världarna. När jag läst färdigt den tredje delen kände jag hur gåshuden spred sig över armarna då jag såg ut genom fönstret och en fullmåne lyste ner på mig. Murakamis böcker lämnar mig med en känsla av obehag och beundran: 1Q84-triologin är inget undantag. Men för den som vill bekanta sig med hans verk är nog inte en så maffig triologi något att börja med, den är en av godbitarna man kan spara till lite senare.
“Even if we could turn back, we'd probably never end up where we started.”
Haruki Murakami
Haruki Murakami
Tja. Nja. Mja. Jag kom mig visserligen igenom "Thursdays in the park" av Hilary Boyd. Men den var ändå en rätt intetsägande läsupplevelse. Det kan hända att jag hade för stora förhoppningar på grund av lovorden om kärleksaffärer även i högre ålder och bokens hyllade beskrivningar av London. Boken lämnade mig oberörd. Språket var simpelt och eftersom jag läste den på originalspråket kan man inte beskylla någon översättare. Det enda som berörde mig i hela boken var insikten av hur svårt det måste vara med en skilsmässa för alla inblandade då man levt ihop i över trettio år. Men boken var fortfarande rätt platt. Djuplös, för att vara lite elak. Varm och vänlig för all del, så den som tycker om vänliga böcker kan säkert hitta förtjänster som jag missat. Jag tycker om välskrivna spretiga böcker som gärna får störa mig lite. För de är de böckerna jag minns.
"Männen med rosa triangel" utkom redan 1972 men under pseudonymen Heinz Heger. Eftersom det var den första skildringen av förintelselägren ur en homosexuell fånges ögon, en grupp av fångar som länge förbisågs, vågade författaren inte ge ut den i eget namn. Det inte en tjock bok, men det är en viktig bok. Efter att ha läst boken kände jag ett väldigt behov av att dela med mig av vad jag läst. Som Jonas Gardell skriver i förordet får vi aldrig glömma det lidande som fångarna i koncentrationslägren fick utstå.
"Redan två veckor före julafton restes en över tio meter hög julgran på uppställningsplatsen, dekorerad med mängder av glödlampor. Vid mörkrets inbrott slogs strömmen på. Den upplysta granen var mycket praktfull i mörkret. Naturligtvis kretsade fångarnas samtal, särskilt på kvällarna, kring ett enda ämne: den egna familjen - frun, barnen och föräldrarna. Alla hade hemlängtan.
Natten mellan den 24 och 24 december 1941 gjorde några ryska fångar ett flyktförsök. Med tanke på SS-vakternas många säkerhetsringar runt lägret var det dömt att misslyckas. Några av ryssarna sköts ihjäl av vaktkedjan på flykten. Övriga åtta man hängdes på morgonen den 24 december.
Dödsdomarna verkställdes intill julgranen, antagligen för att förödmjuka oss kristna fångar och kanske som ett offer till nazisternas germanska gudar. På båda sidor om granen lades en kraftig bjälke på trästöttor och runt den knöts rep till snaror. I dessa improviserade massgalgar hängdes ryssarna, fyra på var sida om granen. Liken hängde kvar i över två dagar i avskräckande syfte, eller möjligtvis som juldekoration åt oss fångar.
Ännu mer vulgär var lägerledningens order om att fångarna från två block i taget skulle ställa upp framför julgranen och sjunga julsånger i drygt en halvtimme. En fruktansvärd bild av en grotesk situation: den kraxande manskören som sjöng 'O Tannenbaum' medan de åtta strypta fångarna dinglade fram och tillbaka i blåsten.
Jag kan aldrig glömma den fasansfulla synen. Varje jul sedan dess, varenda gång jag hör en julsång - hur vacker och stämningsfull den än må vara- minns jag granen i Flossenburg och dess tragiska julgransprydnader."
ur Männen med rosa triangel - Heinz Heger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar