Semesterliv i Sesimbra

Dag 2 - fredag

Vi började den andra dagen i Sesimbra med att äta en ordentlig frukost, snörde på oss vandringskängorna och utrustade oss med såväl vattenflaska som karta och så gav vi oss iväg. Tre kilometer uppförsbacke i strålande sol. En del bitar av vägen blev lite väl spännande eftersom det inte fanns någon gångbana eller något extra utrymme bredvid vägen och bilarna susade förbi. Väl framme vid Castelo da Sesimbra rann svetten men så småningom glömde vi bort det. Eftersom klockan bara var tio portugisisk tid då vi var framme kunde vi strosa omkring på området i skuggan av träden utan att störas av andra turister. Några andra filurer rörde sig mellan fortets murar men vi kunde njuta av utsikten och ruinerna i lugn och ro. Vi drack varsin cappuccino i skuggan på områdets lilla café för att sedan börja styra kosan neråt mot Sesimbra och havet. Den här gången valde vi att ta en stig nedför berget som gick genom ett grönområde. Stundvis var det väldigt brant nedförsbacka, hade vi haft en pulka med i ryggsäcken hade vi varit nere på nolltid. Stigen var hur som helst en trevligare upplevelse än den stora vägen.  Väl nere i Sesimbra åt vi lunch på ett lustigt café med väldigt ovanliga dekorationer: på samtliga bord fanns påskgräs i plast som duk med fågelburar i granna färger på. Ovanför kassan vakade en jultomte i neongrön plast och ett av borden pryddes av en knallgul vattenkanna i plast. Ändå var cafét varken gräsligt eller fult utan snarare charmigt. Därefter tillbringade vi eftermiddagen vid hotells jacuzzi och skrev sedan de sedvanliga vykorten. Jag upptäckte till min stora lycka att jag fick en stor påse oliver och en vinflaska för ynka fyra euro. Vi tog en stilla promenad på stranden och såg solen gå ner bakom bergen. Jag kände mig som Snorkfröken då Petter var söt och plockade snäckor åt mig.

 

Efter en härligt romantisk eftermiddag tänkte vi fortsätta kvällen med att äta ute. Vi valde en restaurang nära vårt hotell som vi gått förbi ett antal gånger och som hade haft kunder nästan hela tiden. Tyvärr visade det sig vara ett misstag. Vi blev placerade vid ett litet bord vid gången där servitörerna sprang förbi då de skulle till köket så det var svårt att känna av någon lugn stämning. Något jag inte uppskattar på restaurangerna i Sesimbra är att de ofta plockar fram ett litet sortiment av småplock och förrätter på bordet och så betalar man för det man äter av. Man är naturligtvis inte tvungen att betala om man inte äter något men det kan vara svårt att motstå om man är hungrig. Dessutom är de snabba som vinden med att ställa fram förrätterna så man knappt har en chans att tacka nej. När rätten vi egentligen tänkt äta inte gick att beställa ställde jag en fråga om fiskgrytan men servitören började genast upplyfta en annan typ av gryta som var betydligt dyrare och var synligt missnöjd när vi till slut beställde det billigare alternativet.  Det tog runda tio minuter att få det vin vi beställt och när maten till slut kom var den smaklös. Vid det laget var vi så besvikna att vi beslöt oss för att varken äta någon dessert eller dricka något kaffe trots ihärdiga uppmuntringar från servitörens sida. Så när han sedan gav oss notan var med en missnöjd min och en lätt smäll i bordet, vilket naturligtvis påverkade deras dricks. När vi gick ut från restaurangen var vi eniga om att vi inte kommer att sätta vår fot där igen.

 

Dag 3 – lördag

Trots att det var lördag bestämde vi oss för att det skulle bli en lugn dag. Vi tog en kort morgonpromenad till hamnen och njöt sedan av den fina dagen. Vi solade ett tag på stranden och Petter simmade för första gången i Atlanten. Så småningom drog vi oss upp till hotellet, åt lunch och fortsatte sedan slappandet vid poolen. Därefter fortsatte vi att skriva de sista vykorten och njöt av solnedgången på balkongen. Därefter var Petter en sån gentleman att han tappade upp ett bad åt mig och där låg jag med Murakami som sällskap tills jag blev allt mer lik ett russin. Vi åt en lätt middag på hotellet och delade på en kanna sangria. Lite lätt lulliga somnade vi sedan som barn efter att ha tillbringat dagen med att njuta av livet.