Tog itu med det svåra som måste göras

Är nu hemkommen från en tur till Kefalonia, Grekland. Bilder kommer småningom att laddas upp, men innan jag rensat ut de bästa av ca 700 samt fixat till dem kan det ta någon dag.

Idag gjorde jag något jag aldrig trott om mig själv. Jag har köpt ett par skor. Vilket i sig inte är något av stort nyhetsvärde. MEN, av en modell som jag tittat föraktfullt på och kallat för diverse öknamn, bl.a. Jesustossor. Trots att min mer trendmedvetna vän fröken Frisk påpekat modellens förmåner och moderiktighet. Men jag insåg sakta men osäkert att det finns modeller som inte är så fruktansvärt fula. När denna trend nu spridit sig till landsbygds metropolen Smedsby, så kunde jag inte annat än svälja min stolthet och köpa ett par. Steffi, jag hör ditt hånskratt, 1-0 åt dig.

Nu däremot är det dags att trotsa stormen och söka mig intill stan med en flaska vin under armen. Ska tillsammans med Marina och Josefin fira att sommaren har börjat, att det är onsdag, att jag rett ut den soppa mitt privatliv varit på senaste tiden samt därför att vi helt enkelt kände för att dricka en ikväll.

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans...

Förlåt Nicke

The more I get, the more I want

Hemkommen från en mycket lyckad tripp till Oravais. Har inte skrattat så gott på länge, men hur kan man annat med så angenämt sällskap? Kommer dock inte kunna förtränga väckningen jag fick denna ljuva morgon i första taget. Där ligger man snällt och sover, så stormar Jouni och Svempa in sjungandes och spelandes dragspel. De behärskar ingendera, men gjorde det med stor inlevelse. Mitt hår stod på ända, sminket klibbade fast mina ögon, ett lätt illamående infann sig och så höll pumpen på att ge upp. Dessutom fotade de spektaklet. Min tacksamhet visste inga gränser.

Minnesluckor är för mesar, för riktiga brudar är det bara minnesdörrar som gäller!

Starstruck

Pianotenten kunde ha gått bättre, var så nervös så att hjärnan totallåste sig i något skede och ett G-ackord kändes lika oförståeligt som hebreiska. Men nu kan jag åtminstone dra ett streck över ett stort stressmoment. Så just nu så tar jag helg, trots att det är onsdag. Snart kommer jag höra det efterlängtade ljudet av Marinas bil på vår gård och därefter ska vi söka oss till Alko för att tömma våra pengapungar. Därpå kommer vi söka oss till Miilis (pääron)lande. Höhö. Förlåt Daniela. Det är Miilis villa vi är påväg till. Därför taggar jag som bäst med lite Lady Gaga.

Jag o Kebab

Linnea ringde just och tyckte synd om sig själv, eftersom hon igår kväll istället för att snällt sitta hemma och göra skolarbete så besökte hon Olivers och drack absinth. Mindre roligt idag för hennes del. Mycket roligt för mig! Det är tur att det finns andra i min närhet som gör bort sig så all världens olycka inte faller på mig. Jag kommer sakna henne i sommar, som tur så är Nykarleby inte så hemskt långt borta.

Bilder från ikväll lär högst antagligen ramla in här så småningom!

It´s crazy but it´s true...

Det känns väldigt overkligt att må skapligt bra en söndag, ingen huvudvärk, inget illamående. Även om det känns en smula elakt så mår jag ännu bättre då mina brudar har dragit en kanonfylla inatt. Hehehe... Men ändå känner jag ett styng av avundsjuka, det lockade nog att dra huvudet fullt igår.

Så här ser alltså fröken själv ut en krabbisfri-söndag, prima med webcamkvalitet.

Sommaren är på ingång! Insåg just att jag egentligen bara har tre skoldagar kvar, sen är mitt första år på klipp-och-klistra-linjen över. Grymt! Jag borde egentligen återgå till PedVet-tent-läsandet eller portföljarbetet, men det smakar onekligen trä just nu. Jag vill bara nynna på En vänlig grönskas rika dräkt...

Skål för världens bästa brudar!

Känner mig ännu tagen efter helgens bravader. Vi inledde det hela med vappenmiddag hos Daniela, smakfullt nog diskuterade vi våra värsta stunder i alkoholens tecken medan flaskorna tömdes. Sedan övergick det hela till vårt andra favoritsamtalsämne; varför världen är befolkad av två typer - idioter och vårat gäng. Slutklämmen är alltid; vi är helt enkelt bäst.

Vi promenerade in till stan glatt sjungades på någon snappsvisa, vilken har jag förträngt. Köade in till Ollis där halva vår bekantskapskrets befann sig, så det blev mycket "Men hej! E du här?!". Jag hittade till och med min pojkvän på plats, det var ett tag sen gamlingen orkade släpa sig ut.

Efter en rolig kväll blev det då dags att söka sig till Hesburger, för alla vet att där är det gott om rum då krogarna stänger. Hamburgaren blev en besvikelse, alldeles för lite majonäs.
Efter mycket om och men sökte vi oss hem till Hanna och Marina, mitt hem för helgen. Vi träffade på ett och annat fyllo på vägen, så slutligen var vi inte tre utan åtta personer som stövlade in i Antikrundan. Eftersom någon slocknade på min madrass slutade det hela med att jag fick sova på en halv hörnsoffa. Viking Line -99 in my heart!

Vi vaknade fräscha och utvilade nästa morgon, åtminstone försökte vi inbilla oss det. Några tog sig en återställare, men mitt vin befann sig hos Daniela så jag fick nöja mig med vatten. Så kom vi då fram till att jag ville ha mitt vin och M&H behövde mera öl. Vi evakuerade lägenheten bortsett från Hanna som städade och så begav jag, Daniela och Marina oss iväg på jakten efter alkoholen. Eftersom jag betvivlade att jag var i körskick var det M som körde min bil och vi begav oss. Trots att vi körde omkring i nästan en timme slutade det hela med att shoppandet ägde rum i Siwan som är ett kvarter bort. Logik och planering är utan tvekan våra starkaste sidor.

Att blanda bål är en konstform som bör förevigas

Så förberedde vi oss för lördagens fest; nämligen att fira Marinas stundande 20-års dag. Tomteverkstan var i full gång då både lägenheten och vi själva skulle bli festfina, dessutom ville vi också dricka så mycket bål som möjligt förrän gästerna kom. Runt 30 personer besökte Antikrundan under kvällen, även om allas närvaro inte alltid var så önskvärd. Grannarna är antingen guld värda eller döva, för vi hörde inget gnäll. Så småningom sökte vi oss till centrum, även denna gång under vacker sång. Nöjda och glada slapp vi gratis in till Fontana med studiekortet och dessutom fick vi en stämpel, så då tyckte vi att vi var förtjänta av en tur via Ollis eftersom det inte var så bra drag på Fontana. Där lämnade vi några timmar för att sedan hämta jackorna från Fontana och sedan söka oss hem. Vi var bara fyra stycken som for till antikrundan denna natt, Sandra joinade oss. Men inte den natten heller fick jag sova på min madrass för nu var det hennes tur att slockna på den. Men som tur fick jag en annan madrass att sova på, så jag sov som en stock iaf.

Happy birthday to blondi!

Följande dag vaknade jag pigg som en lärka och började städa och diska. Jag försökte göra det så tyst som möjligt för att inte väcka någon som sover eller störa nån som spyr, men jag tror inte jag lyckades. Miili joina oss och efter det sedvanliga dagen-efter-snacket sa vi hejdå åt Sandra som skulle ta tåget och for på pizza. Förmodligen skrämde vi slag på alla kunder efter att ha diskuterat saker som naturligtvis lämpar sig för allmänna platser, t.ex. Marinas sexliv. Linnea, vi ber om förlåtelse för den vånda vi förmodligen gav din familj. Men vi utökade iallafall vår livslängd med något millenium.

Så sökte jag mig hemåt för att skvallra med Cessi en stund och sedan avled jag stillsamt.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Mitt liv som wannabe-pensionär

Förrän ni fortsätter läsa, lägg det faktum att jag ännu inte fyllt 20 bakom örat, efter att ha läst igenom inlägget började tillome jag själv tvivla.

Måndag. Fick tuppen att framstå som en sjusovare då jag steg upp, sökte mig halvdöd till skolan för att sova mig igenom en lektion. Inställd. Får jag veta framme vid dörren. Tack för den du!

Något senare då jag drack dagens andra kaffe hemma i Smedsby, blev jag dock på bättre humör. Kaffen hade naturligtvis sin inverkan, men framförallt var det radio Vega som bidrog till dagens "där sir man..." -moment. Försök känna in atmosfären. Vasabladet ligger blottat framför mig, solen sken in genom fönstret och värmde mina kinder, kaffet smakade himmelskt och jag kände harmonin sprida sig från topp till tå. Jag lyssnade med ett öra på ett gäng åldringar (läs: stöitar) som diskuterade (läs: reid ut) vad kärlek egentligen är.

Kvinna; gammal som gatan och med knarrande röst: Men, vad tycker ni om de här katolska prästerna som lever i celibat och det leder till pedofili? Nog är det väl ändå en sorts kärlek till de små pojkarna det också?
Man; halvdöd som hostar fram: Eller så är di bara kåta!
Kvinna; nu ännu äldre men något upprörd: Men de har di ju hushållerskor till!

Med kaffet i halsen fortsatte jag lyssna mer noggrannt på programmet som passande nog hette De äldres råd.

Eftersom min blonda väninna snart fyller år höll jag och fifflade med en present idag, vilket naturligtvis ledde till att jag tittade bland mina bilder. Vilket naturligtvis ledde till att jag blev nostalgisk, vilket i sin tur ledde till att jag spelade lite musik från förr i världen. Vilket i sin tur självklart ledde till att jag blev ännu mer nostalgisk. En låt som aldrig upphör att fascinera mig är ändå Yahel - Bomb creator. Låten i sig är mer än nog, men det finns få låtar som är så laddade med minnen som den.

http://www.youtube.com/watch?v=Y8_u-hf0sVk

Det finns hopp för mig, det finns hopp...

Har inte haft tid att uppdatera min blogg på ett tag eftersom jag antingen a. befunnit mig i skolan eller b. suttit med näsan fastklistrad vid Vasabladets eller Finavias hemsidor. Orsaken till detta är inte något spirande intresse för nyheter via internet eller flyg som sådana. Däremot har jag en resa till Grekland som står på tur, och blir den inte av lär jag inte vara en rolig prick den kommande tiden. Blir det ingen resa av och om sommaren blir kall pga den där eländiga vulkanen kommer jag bli en väldigt bitter människa.

Men som tur verkar det som det finns en ljusglimt i tillvaron! Uppdaterat kl 9:50 idag så meddelade Finavia att samtliga flygplatser i Finland för tillfället är öppna och tros vara det åtminstone över helgen. YES!

Hoppas det håller i sig till den 18.5 eller så får den där vulkanen med mig att göra. Är det inte typiskt, när jag nu längtat, väntat och suktat efter den här resan sen januari händer det något i den här stilen. Det största problem jag vill ha just nu är att fundera på huruvida jag ska kunna bestämma mig för vilka fem par skor som ska packas ned!

Skolan är för tillfället bara ett elände fyllt med jobbiga deadlines och pedvet.