Hemkommen från en mycket lyckad tripp till Oravais. Har inte skrattat så gott på länge, men hur kan man annat med så angenämt sällskap? Kommer dock inte kunna förtränga väckningen jag fick denna ljuva morgon i första taget. Där ligger man snällt och sover, så stormar Jouni och Svempa in sjungandes och spelandes dragspel. De behärskar ingendera, men gjorde det med stor inlevelse. Mitt hår stod på ända, sminket klibbade fast mina ögon, ett lätt illamående infann sig och så höll pumpen på att ge upp. Dessutom fotade de spektaklet. Min tacksamhet visste inga gränser.
Minnesluckor är för mesar, för riktiga brudar är det bara minnesdörrar som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar