In my head

Jag borde skriva på min praktikrapport...
Fy vad kallt här är! Var är min filt?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Undrar just om det finns något gott i kylskåpet?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Näpp. Popcorn skulle vara gott...
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Det går någon i trapphuset, undrar vem?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Månne det hänt något på facebook?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Nej. Gud så trist min blogg ser ut, kanske dags för lite förändring?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
#b1b7c3, nej usch! Jag ska aldrig börja designa hemsidor!
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Sådär, nu får den vara färdig. Vad är klockan?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Månne Miili ringer snart, jag vet inte om jag orkar simma mer ikväll
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Det var faktist ett tag sen jag åt popcorn
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Caaaaarrie, caaaaaaaarrie...
Jag borde skriva på min praktikrapport...
När börjar jag imorgon?
Jag borde skriva på min praktikrapport...
8.15 och slutar 9.45, så jag hinner skriva färdigt imorgon...
Jag borde skriva på min praktikrapport...
Om int Miili ringer snart, så poppar jag popcorn!

Jag borde skriva på min praktikrapport...
men istället skriver jag ett meningslöst inlägg på min uppiffade blogg

Autumn wings

För någon vecka sen var jag på biblioteket och sökte efter material till min bildkonstportfolio. Lite material hittade jag, men jag hittade också en bok som hette Painting fairies in watercolour gjord av Paul Bryn Davies. Underbara bilder som till och med inspirerade mig som inte är speciellt förtjust att jobba med vattenfärg. Men eftersom det är lite knepigare att jobba med akryl i en hyreslägenhet då jag struntar i renlighet då jag skapar, så insåg jag att vattenfärger eller i det här fallet akvarellfärger är lämpligare. Jag lånade hem boken och nu har jag jobbat steg för steg med en bild som heter Autumn vings. Precis vad jag borde göra under praktiken, jovisst! Ikväll gjorde jag de allra sista finjusteringarna, efter kanske 20 timmars jobb.

Eftersom min scanner krånglar tog jag foton på både originalet, som åtminstone i boken är en A4, samt min version av bilden, som är en A3. Jag har skissat av den på fri hand och ändrade lite på armen eftersom hela vingen inte skulle rymts med annars. Det här är alltså inte ett försök att kopiera Paul Bryn Davies bild utan snarare en övning i att jobba med akvarellfärger och att göra min egen tolkning av hans bild.

Autumn wings - Paul Bryn Davies

Autumn wings - Matilda Ståhl

Kommentera gärna! 

Bordesovabordesovabordesovabordesovaborde...

... intalar jag mig själv men uppenbarligen är jag ännu vaken. Imorgon är det november. Åtminstone en månad kvar av mörker med andra ord.

I brist på vettigare saker att göra började jag titta på bilder på facebook och snubblade över den här pärlan. Jag skulle offra en och annan kroppsdel för att få vara just där. Sommaren står i full blom men har ändå just börjat. Vi har packat bilen, och därmed underhållit Marinas familj en god stund. Snart styr vi kosan mot äventyret, med ny musik dunkandes ur högtalarna och vi lystrar till ljudet av: "pssschyyh; korkar första!".
Detta är livet och tyvärr tycks man inte förstå det förrän roadtripar är ett minne blott och alla löv blåst av träden. Varför bor man egentligen i ett land som enbart är riktigt beboeligt tre månader om året?

(Bilden är för övrigt ett lån från Marina, grazie!)



Fan för dig. Fan för att jag fortfarande...

Matilda och skönhetsvården

Är helt slut efter en väldigt rolig men tung vecka, tänk så mycket energi lågstadiebarn har... Skönt med fredag! Efter skolan drack jag en kaffe på Antikrundan men mer social än så tänker jag inte vara ikväll. Nya tag imorgon.

Eftersom jag på sista tiden haft lite sämre hy än normalt surfade jag lite på sidor där folk delade med sig av sina bästa skönhetstips. Vissa tipsade om att borsta håret och tänderna, tänka sig! Det skulle jag aldrig kommit på av mig själv, jag ska börja genast. Skämt åsido, så fanns där ett och annat som jag skulle kunna tänka mig att pröva. Att dutta lime-/citronsaft på finnarna lät som en idé, tills jag prövade. Det sved. Vi får hoppas det hjälper. Ett annat tips som lät intressant var om man har svullna/hängiga ögonlock så skulle man låta iskallt vatten rinna på en sked och sedan hålla emot ögat. Kan fungera. Något som lät en smula galet däremot var att massera in hårbottnen med mjöl och sedan borsta för att håret skulle se renare ut. Jag ser framför mig en desperat Matilda som vaknat för sent och som har ett kilo vetemjöl på huvudet, men håret därunder är lika smutsigt som tidigare.

Men så fanns de där hurtbulle-tipsen. Sluta använda förkastliga produkter som puder och foundation, för att inte ens prata om läppomada... Drick en halv vattensäng varje dag, motionera minst en halvtimme varje dag (OBS! självklart utan smink, om granngubben får en hjärtinfarkt då han ser mitt surmulna men ack så naturliga anlete är det värt det, vad gör man inte för sina porers välmående?!) och så sova ordentligt naturligtvis. Åtminstone åtta timmar per natt och så ska man gå och lägga sig samma tid varje kväll, helst kl 21.00. Så stod det, jag överdriver inte ens... Så ska man med jämna mellanrum ta sig tid att bara rå om sig själv och sitt utseende. Gärna varannan helg sådär. Hela den helgen ska man tillbringa sittandes med gurka på ögonlocken , ansiktet insmörjt i kamomillsaft och händerna nedsjunka i skålar med välgörande oljor. Bara dricka vatten och te. Högst antagligen inte ens gott te, utan koffeinfritt-grässmakande-te. Helst ska du också fasta, simma omkring i avokado och gnugga tänderna med jordgubbar. Tänderna tycks inte ta in vitaminbomberna om man enbart tuggar dem...

Rent hypotetiskt, om man gör allt det ovanstående och blir vacker som en dag med skimmrande hy, så gör man väl det högst antagligen för att man tröttnat på att vara singel. Ursäkta om jag drar alla över en kam, men den dag jag börjar med sådant hokuspokus är jag något desperat. Men, när i hela friden ska man hinna med en pojkvän när dagarna är fullspäckade med ansiktstvätt, skönhetssömn och vattensörplande? Och, ännu mer osannolikt, man hittar en pojkvän som står ut med såna fasoner, vad är han då för en kar egentligen?

Ännu ett meningslöst inlägg

Idag då höstlöven virvlade så vacker runt mig kände jag mig precis som Pocahontas. I övrigt såg jag inte mycket eftersom vinden också tog tag i mitt hår och föste det i ansiktet på mig. Om jag befunnit mig någon annanstans än vandrandes längs Skolhusgatan skulle jag förmodligen brustit ut i Colours of the wind. Sen insåg jag att likheterna med Pocahontas slutade just där, med löven och det mörka håret. Istället för en paddel höll jag en kaffemugg i handen och förvånansvärt nog brukar jag inte ha på mig någon beige-gul klänning med fransar till vardags. Någon Meeko eller Flit såg jag inte heller till. Om de inte förvandlats till Sanna och Emma som var ute på tobak. För att inte prata om John Smith som lyste med sin frånvaro!  Möjligtvis så har han i sin tur förvandlats till Hockeyfrillan Haagensen som jag stötte på i bildkonstsalen? Knappast. Eller så kanske jag inte hunnit så långt i berättelsen ännu. Vi får hoppas på det. På tal om frisyrer, John Smiths och inte Hannas, så kan jag inte låta bli att fundera på hur John Smiths hår skulle se ut i verkligheten. Den där mittbenan är det lite väl töntvarning på... 

För övrigt borde jag göra vettigare saker än att skriva flummiga inlägg, till exempel gå och lägga mig eller så åtminstone göra italienska-läxan. Helst av allt skulle jag vilja se på Paranormal activity som jag nu har förskaffat mig på mindre lagliga vägar. En del säger att den är skrattretande, andra att den är den mest skrämmande film de någonsin sett. Därför överväger jag om jag vågar se den ensam eller inte. Att vara lättskrämd eller att inte vara, det är frågan...

(Tack Google för lånet av bilden...)

Mormor

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om helgens bravader, men jag väljer att knipa käft... Och från himlen kommer det snöblandat regn. I oktober. Suck.

Det slår knut på min tunga då jag försöker uttala r:en i mormor. Som en vanlig dödlig österbottning säger jag istället mommo. Orsaken till denna mungymnastik är jag träffade henne igår. Jag vet inte om det plötsligt gått upp för henne att jag inte längre bor hemma. Hon frågade "men vad gör du där ensam i lägenheten om kvällarna?" visserligen med dialektalt uttal, men tankegången var densamma. När jag redogjort för de senaste veckornas kvällsliga aktiviteter och lovat att om jag mot förmodan kände mig mycket ensam och längtade hem, så skulle jag sätta mig i bilen och åka hem. Nöjd med det svaret gick hon vidare till huruvida jag äter ordentligt och om jag får i mig tillräckligt med näring. Jag påpekade att jag inte kommer att tyna bort i första taget, men att jag nog äter både i skolan och hemma om kvällarna. Hon vidareutvecklade näringsdelen med att tillägga att "då du inte äter riktigt kött". Jag påminde henne om att jag inte har ätit rött kött på snart sju år, med undantag för några sociala nödfall, och att jag fortsättningsvis inte tycker att det är gott. Som avslutning på vår konversation gav hon mig en ormbunke i en silverkruka. Krukan hade hon fått av någon och uttrycke finkänsligt att den nog passade bättre i min lägenhet än hemma hos henne. Blomman hade hon köpt för en euro på Minimani. Om tanken var att jag skulle gnaga på dess blad för näring, prata med den för sällskap eller helt enkelt ha den som prydnad vet jag inte. Mycket kan jag säga om min mormor, men nog älskar jag henne ändå och livet vore bra mycket tråkigare utan henne.

Mia nonna

(måste bara briljera lite med mina pyttesmå italienska kunskaper)

Skrattretande...

... kan jag bara säga, Matilda och mystiske mannen heter kvällens avsnitt. Första natten jag sover med säkerthetslåset på. Gonatt bönder!