Sommarläsning

Eftersom jag har varit ledig stora delar av sommaren har jag avverkat en hel del romaner. Av någon anledning tycks det vara mer socialt acceptabelt att läsa sommartid och plötsligt blommar det upp status efter status om sommarläsning. Jag blir dock lite matt eftersom det är väldigt lite variation på vad folk läser, det är samma tre titlar som ploppar upp som svampar i skogen av sociala medier. Jag har inget emot lite feel good och lustigheter, men hur kan man utvecklas som läsare om man bara läser svensk chick lit?

Här är några av de böcker jag läst denna sommar:

 

Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-böcker är väldigt på tapeten just nu och i sommar läste jag den andra delen. Del tre kommer snart att dimpa ner i min brevlåda så då får jag läsa avslutningen. Gardell sätt att skriva tilltalar inte alla och stundtals kan också jag känna att jag måste få en andningspaus. Men det är ändå en så oerhört viktig historia att ingen lämnas oberörd. 

  

Äntligen har jag kommit mig genom E L James Fifty Shades of Grey. Jag föredrar att läsa böcker på originalspråket så engelskan har inget att göra med att den samlat damm på mitt nattduksbord ett bra tag. Jag tog mig an projektet eftersom var nyfiken på hur man kan skriva en triologi med en touch av erotik utan att den blir långrandig. Femhundra sidor senare kan jag konstatera att jag troligen kommer att läsa följande delarna också men min livssyn har inte påverkats nämnvärt.

 Rosa Liksom och Kupé Nr. 6 är högaktuella just nu eftersom boken fick Finlandiapriset. Kupé Nr. 6 är en av de där böckerna som man är nöjd över att ha läst, som lämnar kvar i minnet men som man egentligen inte riktigt ärligt kan säga att man tyckt om. Det är väldigt mycket tågåkande och väldigt lite handling. Det som föll mig bäst i smaken var alla miljöbeskrivningar, jag fick som många andra en väldig lust att själv åka tåg genom Ryssland.

Jag är inte så högtravande och pretentiös att jag bara läser dystra samhällsbeskrivningar och svårtolkad kvalitetslitteratur. Ibland är det skönt att dra på smilbanden också och då läste jag Fredrik Backmans En man som heter Ove. Till en början tyckte jag att den var lite väl klämkäck men så småningom kunde jag inte låta bli att fatta tycke för surkarten och paragrafryttaren Ove. Trots att boken är humoristisk är den inte djuplös. Mot slutet kunde jag konstatera att jag var glad att jag läste ut den och inte gav upp i den i mina ögon krystade inledningen.

Jag har hittat en ny författare att älska: Haruki Murakami. Murakami blandar japanskt vardagsliv med oförklarliga händelser på ett helt nytt vis som inte liknar något jag läst förut. I vanliga fall brukar jag bli väldigt frustrerad över att inte få alla svar men i Murakamis romaner accepterar jag att jag får nöja mig med min egen tolkning. Om man vill läsa en av hans romaner för att få någon sorts hum om vad det är för typ av romaner han skriver är Sputnik älskling rätt hanterbar förutsatt att man är beredd på en del tomrum i texten. Själv är jag lycklig, jag har läst fyra av hans romaner, två till kommer snart på posten, en ligger på nattduksbordet och två väntar snällt på mig i biblioteket. Tänk så mycket Murakami-läsning jag har kvar!

 

Jag avslutar med en av mina högst skattade författare: Tove Jansson och Sommarboken. Hon får mig att skratta högt, bli rörd till tårar, drömma mig iväg till bokens miljöer och bli matt av livsvisdom. Det är något med finlandssvenska författare och deras bitska humor som har en egen plats i mitt hjärta. För mig är Sommarboken den ultimata sommarläsningen.

Det här inlägget blev alldeles för långt, så för den som orkat läsa ända hit avrundar jag nu med lite Tove Jansson:

"När dör du? frågade barnet.

Och farmorn svarade: Snart.
Men det angår dig inte det minsta."