Marina och Murakami

Det är få vänner jag kan tillbringa timmar med genom att prata om böcker. Böcker vi läst, såväl bra som dåliga, intetsägande och underliga. Böckerna som man av någon anledning aldrig glömmer. Böcker vi rekommenderar, formuleringarna vi älskar. Böcker vi gärna vill diskutera med någon annan för att kunna förstå den bättre. Böcker vi besparar den andra från att läsa. Och så förstås, böckerna som väntar på att bli lästa.

Nu hittade jag citat ur Norwegian Wood som jag så gärna ville dela med mig av: