Arma öde, alla mina bilder från villan är på mitt minne som är i Brändö. Men, för att ni ändå ska få rätt feelis laddar jag nu upp denna pärla från tidigt 90-tal.
Igår natt var det meningen att jag skulle sussa så sött, som jag vanligtvis gör om nätterna. Men olyckligtvis hade tydligen John Blund kaffepaus så där låg jag klarvaken. Mina tankar gled iväg till sommaren, och framför allt, villaliv. Nu är jag ingen väldig skärgårdsentusiast utan trivs vid havet i måttliga doser. Jag fiskar inte, kastspön skulle bli ett mordvapen i mina fumliga händer och tanken på att trä en mask på en krok ger mig kväljningar. Det enda sätt jag färdas på vattnet är den korta sträcka det är båtväg mellan hamnen och vår brygga. Men det jag uppskattar med den tid jag spenderar ute på Skutskärsören är ändå stämningen. Det lugn som sprider sig inom en de där fina sommarkvällarna då solen just gått ner och man avnjuter ett glas vin på bryggan. Vågornas kluckande mot båten och nån enstaka fiskmås är det enda som hörs. Möjligtvis mommo stör friden då hon klampar iväg till utedasset, men det stör ändå inte eftersom det är ljud som hör till. Den harmonin vill jag känna inom mig, att känna sig lugn och tillfreds med att bara sitta där och njuta av tillvaron. Slippa all stress över det som är ofärdigt. Inga analyser, inga pianolektioner som ska klämmas in i tid och otid och inga enerverande grupparbeten. Bara stillhet.
Men! Så finns det ju naturligtvis också något annat jag uppskattar med villaliv; de intima festerna med grillmat, bastu och nakenbad och tjiv om vem som ska sova var. Men det är en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar