Frivilliga föreläsningar

Det är samma visa varje måndag. Jag stiger upp i tid, utför min morgonritual med kaffe och Vasablad och kommer mig ändå inte iväg till föreläsningen som börjar klockan tolv. Frivilliga föreläsningar är inte bra för min självdisciplin eller mitt samvete. Jag argumenterar för och emot mitt beslut med mig själv varje gång jag stannar hemma...

- Du har hoppat över största delen av föreläsningarna...
- Ja, men det är frivilliga föreläsningar! Dessutom har jag varit på alla övningar hittills, fast de också är frivilliga i den här kursen.
- Och hur tror du det ska gå i tenten när du varit på en bråkdel av föreläsningarna?
- Många av föreläsningsunderlagen finns att ladda ner från internet! Då kan jag läsa dem inför tenten. Dessutom, hade jag varit på föreläsningen hade jag ändå gjort något annat än att lyssna!
- Men du hade säkert snappat upp någonting, dessutom kan det hända att läraren säger något viktigt om kursen, kursuppgifterna eller tenten!
- Om hon säger något oerhört viktigt så kan troligtvis jag kolla upp det med mina medstuderande som var på föreläsningen.
- Jaajaa... Åka snålskjuts på sina medstuderande som pliktskyldigt tar del av föreläsningarna...
- Jag studerar trots allt för fjärde året på universitet och har inga kurser hängandes kvar från tidigare år, kanske jag är kapabel att göra prioriteringar?
- Skyll inte på mig då du inte klarar tenten...

Kanske det vore lättare att bara pallra mig iväg till föreläsningen...

We are all a little weird and life’s a little weird,
and when we find someone whose weirdness is compatible with ours,
we join up with them and fall in mutual weirdness and call it love.

                                                          Dr. Seuss

Ärliga åsikter mottages med tacksamhet

Idag då jag klippte mig insåg jag att min frisyr sett ungefär likadan ut i fyra år nu, mer eller mindre. Så nu har jag börjar leka med tanken att klippa mig och det dramatiskt! Vad tror ni om den här frisyren?

Back from Budapest

Och verkligheten kom som en käftsmäll. Nu måste jag ta itu med allt det som jag sköt på framtiden och blundade för före vi for på resan. Hoppas jag hittar någon form av motivation annars blir den här veckan tung...

Fritid?

Förra lördagen jobb. Söndag jobb. Måndag skola. Tisdag skola. Onsdag skola och jobb. Torsdag jobb. Fredag jobb. Lördag, med andra ord idag, jobb. Imorgon jobb. Måndag skola. Tisdag skola. Onsdag skola. Torsdag skola. Fredag skola. Lördag LEDIG!

Nästa veckas lördag ska jag inte göra några som helst borden eller måsten utan enbart sånt som jag själv vill. Men som tur, om dryga två veckor lämnar jag allt jobb, all skola, alla gradupapper, alla förväntningar och borden i Finland och åker till Budapest med gubben. Det ska bli så oerhört skönt! Att där dessutom inte är så fruktansvärt kallt, idag 22 grader och sol, är naturligtvis en bonus. Det är knappt så ens lemmar känner igen sol längre nu när vi upplevt regn och snålblåst sen juni...

Reality check

Idag var jag på det allra första infotillfället gällande graduskrivandet och då slog det mig. Det finns en ände på min tid som universitetsstuderande. I tre års tid har jag duktigt arbetat bort de kurser jag borde och det är först nu jag inser att hur långt jag är på väg. Visst, det finns många kurser kvar och ett slutarbete som måste skrivas. Många, oerhört många, timmar kvar av arbete. Men nu ser jag att det också finns ett slut.

Lustiga sammanträffanden

Igår firade vi Tanjas födelsedag med villamys och trots eller kanske efter vi inte blev så många var det en skön och avslappnad kväll. Under kvällen kom ett citat ur en film på tal, ett som jag inte hört tidigare och de som sett filmen inte kunde minnas namnet på. Idag när jag kom hem och för att underhålla mig själv medan Petter är på firmafest satte igång en random film som jag inte sett tidigare så kommer det, samma filmcitat som diskuterats kvällen innan utan att jag hört ett ord om filmens handling. Det är rätt lustigt när såna små sammanträffanden sker. Filmen var en lämplig söndagsrulle: This means war och citatet löd "Pain is only weakness leaving the body." Spoilervarning för den som tänkt se filmen men för övrigt måste jag säga att jag blev lite besviken, jag skulle ha valt den andra killen anytime! Han hade både personligheten och utseendet till sin fördel trots att den andra snubben hade blå ögon! Jag har visserligen sett Tom Hardy i andra filmer men i den här fick han komma till sin rätt med sin hesa röst och brittiska accent... Nu ska jag dregla lite över honom tills min egen kar kommer hem!