I filmens värld - igen

Filmer som  bygger på böcker kan förorsaka väldig irritation bland de som först läst boken och sedan ser filmen. I den mildare ändan på irritationsskalan finner vi de scener som inte stämmer överens med de inre bilder boken gett en. Någonstans i mitten av irritationsskalan är när du sitter och väntar på en viss scen och så har filmmakarna valt att skära bort just den scenen. Men värst är ändå när filmmakarna bestämt sig för att göra scener som inte har någon förankring i boken överhuvudtaget! Jag säger bara; Harry Potter and the Half-Blood Prince...
Men hör och häpnad, igår kväll såg jag en filmatisering av en bok som var verkligt bra! Visserligen var det ett tag sedan jag läste Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, men filmen var verkligen välgjord. Naturligtvis var historien något avskalad, men jag upplevde den ändå aldrig som rumphuggen. Däremot upplevde jag att filmen hade en gladare ton, men var inte på något sätt tramsig eller djuplös.
Om vi fokuserar på filmen som sådan och inte i jämförelse med boken, så har den allt det jag vill ha i en film. Stilren bildkomposition, trovärdiga skådespelare, vackra miljöer, vänskap, kärlek och naturligtivs en het manlig skådespelare att vila ögonen på. Hela filmen är vädligt lättsmält, men plötsligt kommer man på sig med att fundera på vad som egentligen är rätt och fel. Kolla gärna trailern!
Är du filmintresserad, se filmen. Är du både en bokmal och filmfantast, upplev båda i valfri ordning. Den här historien kan man gott ta del av flera gånger!

Jonas Karlsson är mums!

Andrum

Det är tillfällen som det här jag längtar efter då all stress rycker tag i mig. Eftersom Daniela och Miili insåg att jag har störst tv blev det filmkväll hos mig, så medan flickorna hyrde film panikstädade jag lägenheten. Vi såg Murder by Numbers med Sandra Bullock. Inte min favoritskådespelare, men filmen var på det stora hela sevärd. Nu har flickorna farit hem och jag njuter av att inte behöva göra någonting. All hälsokunskap, medier i undervisning och skriftlig kommunikation är glömd. Just nu är det bara jag, popcorn och The big bang theory som existerar.

Pssst! Är det bara jag, eller är Leonard nästan snygg på den här bilden?!

Äntligen fredag

Efter en intensiv vecka är det nu dags för fredagsmyyyyyys. Puh.

Jag skriver, raderar, skriver, raderar, skriver, raderar, skriver, raderar...
Äh. Jag ger upp.
Jag vill ha sommar, sol och semester!

Mallorca -10

Tänk så fel allt kan bli...

 Men nu är luften rensad för den här gången.

Everyone has a best friend during each stage of life

- only a precious few have the same one

På jakt efter ovanstående ord, hittade jag även spår av den här pärlan. Sången i sig är oväsentlig, men om inte minnena av det här eländet får dig att dra på munnen får jag väl helt enkelt lära mig att stå på huvudet.
http://www.youtube.com/watch?v=eegDtyrSUZw&ob=av2el

Resfeber - än en gång...

Med jämna mellanrum drabbas jag av resfeber. Alltför ofta för min budget. Men så insåg jag att det är inte alls länge kvar tills familjen Ståhl ska iväg på solsemester. I slutet av mars styr vi kosan till bussterrorister, hajar och bombhot; med andra ord Sharm el Sheikh. Men jag är inte förvånad, något ska alltid hända för att grusa mina resplaner. Rökmolnet höll ju exempelvis på att grusa Grekland-resan... Därför ignorerar jag allt dåligt och njuter av bilderna från vårt hotell istället.

Grand hotel Sharm el Sheikh, ni är väl inte det minsta avundsjuka? Dessutom hoppas jag att min ekonomi reder upp sig så att jag och Miili har råd med vår planerade resa i sommar!

I filmens värld

Den här hösten och vintern har jag sett nästan löjliga mängder film. Men något ska man ju göra då man är själv om kvällarna och då känns det mer givande att se på film än bara slötitta på tv. För att inte tala om att surfa runt på facebook timme efter timme... Så det har blivit en hel del film på agendan. Jag har märkt att jag har en tendens att snöa in på en viss typ av filmer och då se allt som känns intressant inom det temat för att sedan hitta en ny grupp av filmer. Här om dagen hade jag t.ex. dansfilmsmaraton. Med risk för att låta som en fnittrig tolvåring, Channing Tatum är sanslöst snygg i Step up.

För tillfället är det västern som gäller. Och eftersom det finns så mycket film av den typen lär jag drömma om cowboys ett tag till. Inte mig emot, en ung Clint Eastwood får gärna figurera i mina drömmar. Uppmärksamma ung, 80 år börjar vara i lite äldsta laget, till och med för mig.

Sku nog.



Igår var det dags för årets första biobesök med Miili. Love and other drugs stod på agendan. Jag tyckte den var lite trist om jag ska vara ärlig, det hände inte så mycket. Förutom att de hade sex var femte minut. Lite fuktig i ögonen blev jag nog på slutet, men å andra sidan grät jag då jag såg Upp första gången...

Spöket av Matilda 14 år

Idag kom jag till en skrämmande insikt. Precis i vilka banor mina tankar gick kan jag inte dra mig till minnes, men jag kom att tänka på en bok. En bok som jag för många år sedan näst intill sov med, den var min bibel och jag läste den gång på gång. Länge och väl satt jag och grunnade på vad boken kunde ha hetat. Efter att ha googlat en stund, blev det med ens klart. Skuggorna i spegeln. Idag när jag besökte bibban kunde jag inte bara låta bli att se om den fanns i hyllan och det gjorde den. Så därför sträckläste jag den ikväll. Den välbekanta historien spelades än en gång upp för mig, men samtidigt fick den mig att minnas mig själv som jag var då. Det skrämmande med hela alltihopa var att jag nästan glömt bort boken. Det är nästan som om jag glömt bort en bit av mig själv.

Därför gjorde jag något inatt jag inte trodde jag skulle göra igen. Jag grävde fram en svart topp med spets. Jag vässte min svarta kajal. Först gick det lite knaggligt men sen så mindes mina händer hur jag gjorde. De sotiga ögonen och de mystiska figurerna jag envisades med att ha på kinderna. När jag såg mig själv i spegeln var det lite som att se ett spöke. Ett spöke av Matilda 14 år. Jag fundera först på att ta ett foto av mig själv med systemkameran, men kornig webcamkvalitet kändes som det enda rätta. Tänk så knasiga funderingar man får så här om nätterna. Månne jag blir så här då jag får tillräckligt med sömn för en gångs skull?

I övrigt är det oförskämt skönt med jullov, jag kunde gott ha ledigt tre veckor till.